När jag berättar vad jag studerat brukar folk rätt ofta anta att jag har tänkt bli lärare. Om jag ombeds utvidga mitt "NEJ" med en motivering brukar jag säga att jag inte har tillräckligt mycket tålamod; att jag eventuellt skulle gilla att undervisa om det räckte med att förklara en gång, men att om jag blev tvungen att förklara tio gånger utan att det ändå går hem skulle jag slå till idioterna, bli polisanmäld för barnmisshandel och spendera resten av livet i fängelse. Och den framtidsplanen skulle ingen studiehandledare ha godkänt*.
Jag kom att tänka på det idag när jag lyssnade på samtal där kundrådgivaren förklarade något tjugo gånger utan att det ändå gick hem hos kunden. Between det och mina nojor som i de sämsta stunderna kan kallas telefonfobi känner jag verkligen att jag har hittat rätt i livet.
Men ihan hyvästi kävelee.
* i och för sig har studiehandledare, enligt min erfarenhet, en tendens att inte godkänna framtidsplaner som inte involverar att bli läkare, men det är sen en annan historia.
3 kommentarer:
Fint att det känns rätt så här i början
/m
Jag har nu flera dagar smått grubblat på om inlägget dryper av ironi eller inte. Jag har satt en hacka på 'inte' men sedan är det den där sista meningen som får mig osäker!?
A-M
haha. well, jo, mest ironi, fast också inte. i teorin borde jobbet inte passa mig alls, men i praktiken trivs jag helt bra, åtminstone hittills.
Skicka en kommentar