Nu i helgen tittade jag (äntligen) på Never Let Me Go och det är speciellt en grej som jag började fundera på. Jag gillade filmen i princip, men den kom aldrig tillräckligt nära för att störa sådär som boken gjorde. Vissa saker kändes mycket mindre underbyggda. Speciellt Andrew Garfields karaktär, Tommy, blev något av ett frågetecken. På grund av manuset, inte skådespelarinsatsen; det lämnade hemskt oklart för mig varför han gjorde vad han gjorde, eller inte gjorde. I klartext: varför stanna med Ruth, varför Ruth överhuvudtaget? Det gjorde i sin tur att jag började fundera på boken, blev det egentligen klart där heller? Jag vet inte. Det är märkligt det där, hur nya impulser kan få en att långt i efterhand börja fundera på sånt man aldrig ens reflekterat över innan.
Är det nån av er som sett filmen? Hade du läst boken innan? Vad tyckte du?
 |
| Bilden har jag knyckt härifrån. |
P.S. Hon som spelade Kathy som liten var helt sjukt lik Carey Mulligan. Det var väl i och för sig det som var meningen, men ändå. Oftast brukar ju människor i filmer typ ändra ögonfärg och bli vänsterhänta när de växer upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar