känn historiens vingslag.

Jag deltar just nu i en introduktionskurs för nyanställda på kommissionen. Målet med kursen är att vi ska lära oss mer om EU:s historia och kontext, träffa personer från andra generaldirektorat och bli stolta över att jobba här. Personligen känner jag inte att den sista punkten är något jag behöver jobba så mycket på (hallå, jag jobbar för EU-kommissionen, det är ju skitcoolt ju), men allt det andra är mycket uppskattat. Allt emellanåt – speciellt i såna här sammanhang – känner jag mig ganska idiotisk. Jag må veta ett och annat om satsdelar och kommatering, men politik och sånt? Haha. Så första dagens historiska överblick var mycket bra. Visserligen minns jag min vana trogen de minst relevanta sakerna bäst – att Spaak brast ut i O Sole Mio klockan fem på morgonen i Messina, att det Romfördrag som undertecknades var blankt, att det mest kända fotot är fejkat – men huvudsaken är ju att man minns något alls. 

Igår gick vi en rundtur i europakvarteren och fick bland annat ynnesten att träda in i det allra heligaste i Berlaymont, där kommissionen håller sina möten. Om jag i förra inlägget använde den termen i något bildlig mening är den här mer bokstavlig. Man stövlar inte precis in där hursomhelst, och det är mycket sannolikt att ingen av oss nånsin kommer att sätta foten där igen. Vi hade dessutom en väldigt bra guide, som kompletterade basfakta med anekdoter, som till exempel att det alltid tar ett tag att komma igång för att Juncker hälsar personligen på alla först. På eftermiddagen hade vi också en gruppövning där vi skulle leka parlamentariker och komma med ändringsförslag på kommissionens prioriteringar. Vi i vår grupp hade det nog lättast eftersom vi fick i uppdrag att representera euroskeptikerna ("hey, we even have a True Finn among us!") och följaktligen sade nej till allt. Jag kom också på den utmärkta idén att slå ihop ett förslag om utveckling av rymdprogram och flyktingkrisen och skicka flyktingarna till rymden, men den fick lämna på idéstadiet. 

Torsdag och fredag kommer vi att tillbringa på resande fot – eller on mission, för att använda EU-språk. Jag läste häromsistens ett dokument som handlade om jargong som används här men som egentligen betyder något helt annat eller inte existerar på engelska egentligen. Som ett exempel nämndes contract agent on a mission, vilket här betyder en kontraktsanställd på arbetsresa, men utanför EU-bubblan skulle föra tankarna till en lönnmördare. I samma veva fick jag också förklaringen till ordet semester som nämndes i tidtabellen för när vi skulle få veta resultaten från uttagningsproven och som jag aldrig fattade – här betyder det ett halvår. Bättre sent än aldrig? Anyway, i morgon bitti åker vi till Verdun för att besöka minnesplatser från första världskriget, sen vidare till Metz och Robert Schumans hus och sen hem ginast via Luxemburg och EU-byggnaderna där. Så att, sånt.