krig och fred.

Slutet av arbetsveckan tillbringade jag som sagt i Frankrike och Luxemburg. I den mån jag reflekterat över mina förväntningar inför resan var det främst av typen "kul att fara på resa", men det blev väldigt givande på många andra sätt också. 

Vi åkte först till Verdun och minnesplatser från första världskriget där. På gravgården ligger cirka 16 000 soldater begravna. I anslutning till den finns en byggnad med ca 130 000 oidentifierade soldater från båda sidor. Man kan kika in genom fönstren i rum där benknotor och dödskallar ligger huller om buller. På slagfältet såg vi hur landskapet är format av bombningarna, även hundra år efteråt. 

Liv & död

Som en motpol till krigsmonumenten har de i närheten också ett World Peace Centre. Tanken är att framhålla alternativet, och de har bland annat ordnat tillfällen där skolelever från stridande territorier (t.ex. israeler och palestinier) träffas under en vecka och utbyter tankar. Trots det var det nu också mest information om kriget från olika synvinklar, som propaganda, barn, kvinnor och så vidare. 

Innan vi åkte därifrån samlades vi hela gruppen för att diskutera tankar och intryck, vilket var mycket värdefullt. För mig var besöket viktigt bland annat för att driva hem EU:s ursprung. Grundtanken är ju att ena Europa för att historien inte ska upprepa sig. Det är väl ingen som tror att en eventuell Brexit ska leda till tredje världskriget precis, men ändå. Det är lätt att fokusera på detaljer och tappa bort de större perspektiven. Also: jag måste börja läsa historia.

Andra spridda intryck som lämnar kvar: När slaget vid Verdun var över efter 300 dagar, hundratusentals döda och nio städer totalförstörda, hade frontlinjen flyttats ca två kilometer. Generalerna såg det som något av en generalrepetition för det riktiga, avgörande slaget. Ett experiment för att testa hur folk reagerar på gas, till exempel. Och sen alla dessa människor som kom från kolonierna för att bokstavligen fight someone else's battle. 

Koloniträdgård för hemlösa.

Allt i original, inklusive inläggningar i skafferiet

Vi åkte sen till hotellet där vi åt middag och umgicks i mer uppsluppna former. Det är trevliga människor jag hänger med, hörni. Följande dag åkte vi till Robert Schumans hus. Han hade inget gästrum för han hade gjort om det till ett bibliotek (a man of my taste) (historien förtäljer inte var hans kompis påven sov när han kom på besök). Därefter åkte vi en sväng via Luxemburg, vilken i ärlighetens namn i sin korthet inte gav så mycket. Och sen hem till Bryssel. Här kanske ni ställer följdfrågan som jag själv ställde mig i bussen: känns det som att komma hem till Bryssel? Nej, det gör det nog inte. Tvärtom kände jag efter alla dessa nya intryck att jag inte kan hantera mera nytt, så jag tillbringade nästan hela helgen inomhus på soffan med en bok (see also: sleep). Därmed impliceras ju dock att inomhus känns som hemma. 

P.S. Om någon kan berätta hur sjutton man ska kunna sätta in bilder i blogger på ett normalt sätt, dela gärna med dig. Jag blir galen på denna arbiträra tvingade formatering som helt följer sin egen vilja.