lördag 10 januari 2009

forgive me father,

...for I have sinned. Jag bekänner: jag var inte det minsta medveten om att Finlands euroviisututtagningar började igår innan jag råkade bläddra förbi där när det var reklampaus i Let's Dance*. Men hjälp vad tidigt de börjar. Final 31.1, hur tidigt är inte det? Heelt konstigt.

Men alltså. Tapani Kansa. Han är ju typ hundra år och har varit i branschen åttio år. Så man tycker ju att han borde klara av att sjunga sin sång även om publiken applåderar lite. Eller är han inte van vid att få applåder? Han avbröt sin låt och måste börja om för att han inte kom in rätt för att publiken på sisådär tjugo personer var så högljudda. Jo tjena, honom skickar vi till Ryssland. Där är folk tysta, har jag hört. Det blev ju inte bättre sen heller, då kom det en som gick under artistnamnet Tiara för att hon var som en prinsessa och så sjöng hon typ hårdrock/hiphopwannabe. Det var ju passande. Att döma av snabbgenomgången hade Kwan lånat en låt som Backstreet Boys glömt kvar på nittiotalet och Riikka fick publikens (läs: J:s och min) röst eftersom det var lite etno. Fast Tapani Kansa och Kwan gick vidare, förstås, precis som publiken förutspådde.

Ja, vi elsker dette landet.

* Låt mig klargöra: jag tittade på det programmet endast därtill nödd och tvungen (vad hände med den tröjan, förresten?). Jag fick välja mellan att titta på Let's Dance och hyra film, så vi hyrde film, och ändå måste jag titta på Let's Dance. Knas. För att citera Syster Liten: vad är opp med det?

Inga kommentarer: