Jag har tagit ett beslut. [fanfar]* Vaasan yliopisto ska börja med en utbildning för auktoriserade översättare. Jag ska inte gå den. Det har jag bestämt nu, sådär bara.
Jag var på ett informationstillfälle häromdagen. Det hette så i alla fall. Det kunde ha hetat dylformationstillfälle. Det vi fick veta var att man kan bli färdig tidigast till jul i nästa år, att man måste skriva gradun om översättning, att man måste göra independent studies om översättning och att studierna innefattar 60 sp i eget huvudämne på magistersnivå. Det vi också fick veta var att det sist nämnda hade ingen på yliopisto vetat om tills alldeles nyligen, då Farbror Staten hade sagt det till dom. Det vi därför inte fick veta var vilka kurser man ska gå, eller hur urvalet ska gå till eller sådär överlag några praktiska detaljer. Dylformation, alltså (vilket skulle bevisas).
Så jag har vägt fördelarna mot nackdelarna. Jag kan dra ut på min studietid i sisådär två år (beroende på EU**), byta graduämne, göra ändlös research om mitt nya ämne, hoppas på att jag blir antagen till utbildningen och betala en nätt summa för att få ett papper. Eller så kan jag betala samma nätta summa, ta ett prov, förhoppningsvis klara det - eller försöka på nytt, och få samma papper.
Jag har tagit ett beslut.
* jo det där med beslutstagande är inte riktigt min grej, det är allt värt en fanfar bara det.
** helt konkret, för en gångs skull! beroende på om jag får praktisera där eller inte, alltså. är det bara jag som tycker att det är lite lustigt att EU som så gärna vill kicka ut mig så fort som möjligt skulle kunna orsaka att min studietid blir längre?
Jag var på ett informationstillfälle häromdagen. Det hette så i alla fall. Det kunde ha hetat dylformationstillfälle. Det vi fick veta var att man kan bli färdig tidigast till jul i nästa år, att man måste skriva gradun om översättning, att man måste göra independent studies om översättning och att studierna innefattar 60 sp i eget huvudämne på magistersnivå. Det vi också fick veta var att det sist nämnda hade ingen på yliopisto vetat om tills alldeles nyligen, då Farbror Staten hade sagt det till dom. Det vi därför inte fick veta var vilka kurser man ska gå, eller hur urvalet ska gå till eller sådär överlag några praktiska detaljer. Dylformation, alltså (vilket skulle bevisas).
Så jag har vägt fördelarna mot nackdelarna. Jag kan dra ut på min studietid i sisådär två år (beroende på EU**), byta graduämne, göra ändlös research om mitt nya ämne, hoppas på att jag blir antagen till utbildningen och betala en nätt summa för att få ett papper. Eller så kan jag betala samma nätta summa, ta ett prov, förhoppningsvis klara det - eller försöka på nytt, och få samma papper.
Jag har tagit ett beslut.
* jo det där med beslutstagande är inte riktigt min grej, det är allt värt en fanfar bara det.
** helt konkret, för en gångs skull! beroende på om jag får praktisera där eller inte, alltså. är det bara jag som tycker att det är lite lustigt att EU som så gärna vill kicka ut mig så fort som möjligt skulle kunna orsaka att min studietid blir längre?
3 kommentarer:
Bra att du valt att gå din väg. Beträffande studiepoängen har du ju dem i minut o parti redan, du kunde ju samla frimärken i stället, tex. P
Vadå utbildning för auktoriserade translatorer förresten? Jämsides med den vanliga utbildningen för translatorer!? Och ändå måste de läsa samma saker! Verkar helknäppt. A-M
alltså hittills har man bara kunnat bli auktoriserad translator här genom att ta det där provet som öh - staten? nån auktorisatör vem det nu är - ordnar, men nu kan man då istället gå vissa kurser och bli auktoriserad på det sättet... men som sagt är hela projektet ganska vagt så jag tycker också det verkar lite knäppt.
Skicka en kommentar