Finland, jag älskar dig. Men tydligen är kärleken inte besvarad. Reaktionen på gårdagens val är rent fysisk. Det kryper i skinnet, det gräver i magen och jag skulle helst av allt krypa ihop i fosterställning och gömma mig under täcket. Gärna vakna upp från den här mardrömmen också. Till och med min dators strömsladd reagerade starkt och slutade fungera ungefär när förhandsrösterna redovisades*.
Är det det här mina landsmän vill?
En tröst är att jag vägrar tro att så här många egentligen håller med om sannfinländarnas partiprogram, utan röstar för att de är de enda som erbjuder ett alternativ. Men det är en klen tröst.
Lite intressant är det ju att se hur sannfinländarna hanterar att plötsligt vara de som har makten och inte kunna vara de som säger emot bara för att vara emot. Inte närapå så intressant att jag skulle vilja ha det här resultatet, men ändå. Man får ju hålla fast vid de små ljuspunkterna, respektive den batteritid man har kvar i datorn.
* Ni förstår vad jag menar med teknikprylar + Emma = bananas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar