tisdag 16 september 2008

nostalgitripp.

En gång i tidernas morgon tyckte jag hemskt bra om en låt där texten "I'd rather love than lose it all" ingick. En sådan text kräver sin författare; en sådan tanke kräver sin filosof. När vissa väljer mellan pest och kolera, väljer andra mellan fest och kolera.

Jo, jag skulle till att radera mitt konto på en förr i tiden välbesökt svensk webbcommunity, men sen började jag läsa min dagbok där (det var på den gamla goda tiden, då när begreppet blogg inte var ett begrepp) och det var ju fullständigt fascinerande. Tonårsmelodrama? Check! En hel massa citerade sångtexter? Check! Mycket sport? Yes sir. Nostalgi? No kidding, det blev lite metanostalgi där ett tag tillochmed (örjan smörjan och en slemboll i taket... hur mycket mer nostalgi kan det bli egentligen??!!). Och lite random funderingar ni vet, sådär ifall Bin Ladin eller Saddam är längre, och så.

Dock kan jag konstatera att jag fortfarande har samma humor: I filmen Meet Joe Black (som vi alltså såg i lördags) finns en scen ganska i början där Brad Pitt går sin väg å så stannar han å glor mitt på gatan å så kommer en bil å han flyger all världens väg, å sen kommer en bil till å han flyger all världens väg igen. Dagens, ingen tvekan om saken! Jag höll på å skratta ihjäl mej..... ... varför tycker alla att jag har så rå och makaber humor? *le*

Avslutningsvis: en dikt á Emma 02.

supermarket
super market?
då blir det en
full market.

Inga kommentarer: