I en amerikansk Halpa-Halli som sålde Betsey Johnson och Tommy Hilfiger plockade jag på måfå upp The Mysterious Benedict Society av Trenton Lee Stewart. Den var fin, kostade fem dollar och i blurbarna nämndes Harry Potter och Roald Dahl, så det blev ett impulsköp. Vanligen är jag lite misstänksam när böcker sägs vara den nya Harry Potter*, för det betyder oftast att boken är en dålig ripoff som handlar om en pojke som upptäcker att han är en trollkarl. Men av baksidestexten att döma verkade det inte handla om nån trollkarlsskola, så jag tänkte att det nog var okej. Och visst var det okej, mer än okej; jag är beredd att utnämna denhär boken till , om inte årets läsupplevelse så i alla fall en av dem.
Boken handlar om Reynie, Kate, Sticky och Constance, fyra föräldralösa (typ) barn som svarar på en tidningsannons som efterlyser "a gifted child looking for special opportunities". Av alla som svarar på annonsen blir de fyra utvalda för sina speciella begåvningar - Reynie är logisk, Kate är praktisk, Sticky har fotografiskt minne och Constance är... ptja, trotsig - och får i uppdrag att stoppa något Hemskt från att hända. Ingen vet exakt vad det här hemska är, så det mesta är höljt i dunkel.
Målgruppen för den här boken är nog yngre än jag (barn och ungdom i åldern "orkar läsa 485 sidor"), men jag fullkomligt älskade den. Här finns inget av detdär nedvärderande "nu små barn ska jag lära er någonting"-didaktiska som finns i så dystert många böcker. Tvärtom, läsaren får lösa gåtor och mysterier tillsammans med karaktärerna och känna sig smart, och språket är inte heller upplöst enligt "Mor ror. Far är rar."-principen. Det är mustigt och roligt och spännande och fint.
Och visst förstår jag kopplingarna till Harry Potter (Dahl har jag inte läst tillräckligt mycket för att uttala mig)! Det har inget med magi att göra. Men Stewart skriver liksom Rowling med humor och värme, och dedär mysterierna presenteras på ett liknande sätt. Den här boken innehåller ju det där jag skrev min kandidatavhandling om, 'narrative clues'! Både dedär gåtorna som har en direkt koppling till handlingen och får sin lösning, och dedär små blinkningarna till läsaren, som till exempel att Constance heter Contraire i efternamn. Naturligtvis heter hon Contraire!
Nu är det ju alltid lite risk att man överreklamerar en bok, men jag rekommenderar definitivt den här boken för den som bara vill och kan (jag tror inte att den finns översatt - ännu åtminstone, det utkom 2007). Personligen siktar jag in mig på uppföljaren, The Mysterious Benedict Society and the Perilous Journey.
* Nu står det iofs inte så om den här boken, utan: "Like the Potter books, his story goes beyond mere adventures, delving into serious issues". Men ändå.
Boken handlar om Reynie, Kate, Sticky och Constance, fyra föräldralösa (typ) barn som svarar på en tidningsannons som efterlyser "a gifted child looking for special opportunities". Av alla som svarar på annonsen blir de fyra utvalda för sina speciella begåvningar - Reynie är logisk, Kate är praktisk, Sticky har fotografiskt minne och Constance är... ptja, trotsig - och får i uppdrag att stoppa något Hemskt från att hända. Ingen vet exakt vad det här hemska är, så det mesta är höljt i dunkel.
Målgruppen för den här boken är nog yngre än jag (barn och ungdom i åldern "orkar läsa 485 sidor"), men jag fullkomligt älskade den. Här finns inget av detdär nedvärderande "nu små barn ska jag lära er någonting"-didaktiska som finns i så dystert många böcker. Tvärtom, läsaren får lösa gåtor och mysterier tillsammans med karaktärerna och känna sig smart, och språket är inte heller upplöst enligt "Mor ror. Far är rar."-principen. Det är mustigt och roligt och spännande och fint.
Och visst förstår jag kopplingarna till Harry Potter (Dahl har jag inte läst tillräckligt mycket för att uttala mig)! Det har inget med magi att göra. Men Stewart skriver liksom Rowling med humor och värme, och dedär mysterierna presenteras på ett liknande sätt. Den här boken innehåller ju det där jag skrev min kandidatavhandling om, 'narrative clues'! Både dedär gåtorna som har en direkt koppling till handlingen och får sin lösning, och dedär små blinkningarna till läsaren, som till exempel att Constance heter Contraire i efternamn. Naturligtvis heter hon Contraire!
Nu är det ju alltid lite risk att man överreklamerar en bok, men jag rekommenderar definitivt den här boken för den som bara vill och kan (jag tror inte att den finns översatt - ännu åtminstone, det utkom 2007). Personligen siktar jag in mig på uppföljaren, The Mysterious Benedict Society and the Perilous Journey.
* Nu står det iofs inte så om den här boken, utan: "Like the Potter books, his story goes beyond mere adventures, delving into serious issues". Men ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar