Jag hade visserligen orerat vitt och brett om att jag aldrig skulle gå på klassträff, men man är väl inte mer än människa. Nyfikenhet, väns vilja och tron på att jag inget vet innan jag prövat gjorde att min lillajulsafton började i ett samlingshus mitt i en samling spöken från det förflutna. Högeligen levande och välmående av ljudvolymen att döma, och inte lika många skrämmande spöken som jag hade befarat, men ändock.
Det var bättre än förväntat (å andra sidan - med de anti-förväntningar jag hade, kunde det bli annat än bättre?). Det var roligt att träffa många människor och prata med dem och höra hur de har det. Vissa människor var roligare att träffa än andra, men så är det ju alltid. Mina klasser var de mest välrepresenterade, både lågstadie- och högstadieklassen hade slutit upp med imponerande stort manskap.
Men ändå. Jag vet inte. Tidvis kände jag mig malplacerad. Det var säkert till största delen, om inte fullständigt, mitt eget fel. Men ja... Jag försöker få något grepp om mina intryck från gårdagskvällen, och tänkte att det kanske skulle klarna om jag klädde tankarna i ord, men det verkar inte hjälpa. Jag får nog låta det sjunka in lite mer. Som helhet var kvällen ändå rolig, om inte annat för att vi fick chansen att besöka ett historiskt kulturarv*. Typ.
* jo, vi skjutsade två ex-klasskompisar till ett ställe dit det tydligen (enligt D:s utsago) hade företagits ett studiebesök på historielektionen i gymnasiet innan vi fortsatte mot metropolen J:stad. Tur att vi inte gick i PG... :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar