Minä olen kotona, sleep-deprived, fattig, med sore throat och ingen som helst uppfattning om hur man pratar varken ett språk eller annat. Tosi, tosi ihanaa, kuitenkin. En resa helt olik någon annan, en stad helt olik någon annan och med option på tillbakaresa. Nångång ska jag skriva mera och berätta om sevärdheter eller levavärdheter, men just nu får det duga med att säga att jag lever och mår och det mesta var alldeles, alldeles... alldeles underbart.
(det finns en anda i dublin, men den är skadlig för mej).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar