så trött, så trött.

Jag är hemskt duktig, tycker jag. Igår slängde jag frivilligt bort solskenet och satt på en fyra timmar lång föreläsning istället (om av-kääntäminen, mycket intressant). Idag gick jag inte bara till min bunkerskola i lunginflammationsväder, jag har dessutom läst ut och kommenterat en bok om gröna Shakespeare och börjat på en annan om ekofeminism och sen började jag studera lite latin också, bara för att. Men det börjar ta emot nu. Jag borde skriva en åttasidors essä och en tiosidorsessä och en till åttasidors essä och en föreläsningsdagbok och en prosaanalys och en längre analys och en jämförelse mellan två översättningar enligt gubbe X, Y och Zs teorier och så är det väl en två tenter som ska skrivas här också och en hemtent också så småningom. Ja, och så borde jag ju ha skrivit ett sammandrag av en text om ras i science fiction också, till imorgon. Man borde ju lära sig någon typ av självdelegering. Eller rada upp dem en efter en i en lång kö, så att man bara skulle se den som är längst fram, och inget av det som döljer sig bakom. För det är ju mest tanken på allt som är överväldigande, mer än arbetet i sig. Jag är så trött.

På tal om latin tycker jag att min inställning till språkinlärning är rätt bakvänd. Språk är ju till för kommunikation. Men på min lista över språk jag skulle vilja lära mig ingår mest språk á la latin och gaelic, sånadär som man sist och slutligen kanske inte har så stor praktisk nytta av. Lite dumt. Men ganska mycket jag. Jag skulle ju gå nån arbiskurs i vår också, vad var det för nåt? Forngrekiska? Nånting i den stilen. Borde nog kolla upp vad det är jag har anmält mig till egentligen.

Slutligen kan jag berätta att jag har fått reda på vem som gömmer sig bakom N-et på granndörren, vilket har varit föremål för viss diskussion. Två brev kom fel nämligen, ett till hon och ett till han. Så då var det mysteriet löst.