samlade intryck från en körhelg.

• Blockflöjt måste vara det sämsta instrumentet någonsin att sjunga med till och lära ut stämmor på. Bara en sån sak att hur ska man höra stämman om man samtidigt håller för öronen?
• Jag har fortfarande inte förstått vitsen med att lära ut alla sånger i do-re-mi-format innan vi går på själva texten, men jag har vant mig och funderar sällan över det numera. Men att börja klaga över frasering på do-re-mi-stadiet är ju helt värdelöst. Ett litet tips: om vi skulle sjunga med text skulle fraseringen liksom komma av sig själv.
  
• Piae Cantiones är lite frustrerande. Säga vad man vill om finska, men om det är något man kan vara säker på är det att uttalet följer stavningen. Förutom gammal latinfinska, förstås. Inte för att jag nu förstår precis allt vi sjunger i vanliga fall, men jag får knappt nåt grepp om sånt här: Lam - bai - tans lu - nas - ta - xen Kid - hast cauh - jan cad - ho - tu - xen. Nåja, jag brukar fnissa inombords när jag sjunger Pii - nal - lans meit, för jag börjar alltid fundera vem dendär Pin-Allan är och varför han smet. Jo, jag har bra humor.
  
• Det ser lite mörkt ut för den italienska fotbollen, vår lördagskonsert har blivit flyttad till söndag (då matchen är) istället. Vilket också betyder att våra körledare kommer att ha åkt hem vid det laget och vi får konserta helt utan övervakning eller dirigering. Vi tänkte ta den här låten: