favorit i repris.

Jag har en hög bilder jag borde lägga upp på nätet i någon form, så jag bestämde mig för att följa strömmen och fixa ett picasakonto. Blogger har ju dock nån googlekoppling, så det fanns redan två album på min sida, med bilder jag har lagt upp här. Den här bilden, till exempel. Kände att den var värd en comeback.

Till helgen blir det körsång i dagarna tre (troligen). Min hals är fortfarande lite trasig (inte heltrasig, mera som ett söndrigt papper man har tejpat så att det håller ihop men man kan ändå se och känna söndrigheten), men vi ska hoppas att det går bra ändå. På något sätt känns det som att de höjer insatsen hela tiden, nu är vi uppe på höga giss. Ah, minns ni än den ljuva tid då jag tyckte att E var högt? Vi sjöng dock Bachs Air igår, vilket förlåter nästan allt. Lite omotiverat att sjunga den, visst, men whatever. Min kusin ville ha den som ingångsmarsch på sitt bröllop, men fick höra att den mest spelas på begravningar. Kanske är det därför jag gillar den, jag är ju som bekant lite emo. Jag hoppas i alla fall att min fäbless för den inte har med everything's gonna be alright att göra*, men jag misstänker att det nog ändå kan ha det. Men grattis vad-det-där-bandet-nu-hette, ni lyckades med er kampanj att få ungdomar att gilla klassisk musik!

* Om det nu ändå skulle vara Whiter Shade of Pale - den är ju lite mera creddig. Eh. Typ.