take that, universum!

Vi hade graduseminarium idag, och jag vet inte om det bara är det att jag är helt galet tävlingsinriktad och kände mig pressad av att hon som presenterade sin "40-sidorsversion" hade nånting på 60 i sitt dokument, men jag blev helt motiverad och gick hem och satte mig och skrev och fastän det kom in tre gubbar så är jag ändå uppe i 70 sidor.

Okej, jag gjorde visserligen en "sidbrytning före"-ändring nyss bara för att det skulle stå 70 där nere, men man ska faktiskt byta sida för varje nytt kapitel så det var helt motiverat. Annars gillar jag inte "sidbrytning före"-funktionen alls, för mitt word brukar tolka det som "sidbryt före, efter och så fort nånting kommer ens i närheten av den här texten". Men ändå. Ändamålen helgar medlen.

Och vi snackar bruttosidmängd förstås, nettot ligger på sisådär 62. Men ändå. Moralboostande. Nu märkte jag just att jag är inne på femte sidan bibliografi. Det känns som att man borde rensa lite, kanske. Det får mig att minnas tillbaka till de ljuva tiderna i början på min studietid då jag lämnade in litteraturanalyser utan en enda sekundärkälla. Fast iofs klagades det på för lite sånt i den förrförra essän jag skrev också, så det är en lögn att jag skulle ha ändrats så värst. Den förra essän jag skrev måste btw ha varit helt förmårrat bra (jo den jag skrev om just 'förmårrat' och liknande uttryck), för den fick upp en tenttrea till en fyra för hela kursen. Ville bara berätta det, ifall nån undrade.

På tal om dedär extrasidorna så fick jag veta idag att jag får skriva abstraktet på vilket språk jag vill (infoga klang och jubelrop här). Jag har trott att jag måste skriva det på mitt modersmål. Vilket herr handledare tyckte att jag skulle göra, så att min grandmother kan läsa det. Jag har hört att både mommo & fammo väntar med spänning.

P.S. Som vanligt är det inte trädet på bilden som har skrivit inlägget. Men det tyckte att det ville vara med för det blev så tråkigt annars. D.S.