söndag 14 februari 2010

melodifestival, kval II.

Min personliga favorit, hondär Edith Piaf som sjöng en bondlåt, blev sist. Vad lära vi oss härav? Svenskarnas preferenser äro outgrundliga. Annars då? Man undrar ju om alla har gått i uttalskurs för att uttala Sa-ade. Och så får man ju bara konstatera att i Sverige verkar Melodifestivalen i sig vara det viktigaste, det där Eurovision Song Contest eller vad det nu heter är ju något av en bisak. Hur förklarar man annars deltagare som t.ex. Dogge & Andra generationen? I ESC får man bara vara 6 personer på scen. Svenskarna ändrade reglerna i sin egen tävling tills ifjol, så i Melodifestivalen får man vara åtta. Det är ju en sak om man nu har två dansare mer eller mindre; inte för att nu nedvärdera dansarna på något sätt, men det gör ju bara showen större eller mindre. Det är väl fortfarande låten som är huvudsaken. Eller? Om de - i brist på bättre uttryck - officiella deltagarna* däremot är fler än sex måste man ju lämna nån hemma sen om man vinner. Som upplagt för skandalrubriker.

Tips inför nästa deltävlingar: om någon ensam man i läderjacka är med kommer han att gå vidare till final.

* Vem som är de officiella deltagarna kan ju iofs också vara lite oklart. I finländska tävlingen deltog ju till exempel en tvekönad, tvekroppad varelse vid namn Linn.

Inga kommentarer: