I förrgår när vi körde mot Ben Gurion pratade vi om att det kändes som att vi kommit till Israel dagen före, men ändå kändes Finland väldigt, väldigt avlägset. Historien om att snödrivorna hade varit höga nog att skymma utelamporna på gården när vi for hade dragits tillräckligt många gånger för att själva fenomenet snö skulle ha blivit något av en myt - det kanske fanns något korn av sanning i historien, men snö finns väl inte på riktigt, va? Och plötsligt var man på väg dit igen.
Nu sitter jag i soffan igen, med mr Bowmont i famnen och ute blåser vinden. Jag måste vara hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar