pampas nationaldag.

Jag måste smälta upplevelsen lite först, men här kommer det ni alla har längtat efter så djuptgående och innerligt: en redogörelse för årets upplaga av Pampas Nationaldag.

Det är alltså så att plattlandet där jag bor firar nationaldag. Vi är förvisso inget eget land (även om tanken på ett autonomt Svenskfinland har framförts ett antal gånger, mestadels i seriösa forum som till exempel Radio X3M), men nationaldag kan man väl fira ändå. Det är en dag då vi kan visa vår uppskattning åt slätterna som har fött oss och närt oss och gjort oss till de välartade ungdomar vi är idag. Alternativt skulle vissa kanske säga att det är en dag då vi kan supa skallen av oss för att glömma bort att vi befinner oss på ett så deprimerande ställe som pampasslätterna. Men det är nu bara hur man ser på saken.

Det hade ju varit fint väder ett tag. Våren kvittrade & solen kittlade våra stelfrusna själar till liv. Men sen tänkte John Pohlman & Gubben Frost att nejhööduveittduvaa, såna klicheártade poetiska försök tänker vi då inte ge upphov till, så då kom det en meter snö i stället. Så detdär som såg ut att bli en solig och fin dag på torget blev mer en kollektivt huttrande folkhop - vissa mer blåfrusna än andra då, beroende på alkoholhalten i blodet. Jag trodde att jag hade frusit ihjäl och börjat hallucinera när Carolina Klüft och Carola dök upp på scenen och ett Roxette-coverband spelade, men så lyckligt lottad var jag inte. Jag tog min tillflykt till Rewell Center ett tag, där jag tillsammans med min icke-halarbeklädda vän funderade att ta steget fullt ut och stiga upp på scenen där inne där det pågick en modevisning (jag kände mig rätt moderiktig i min halare), men sen tänkte vi att vi måste skona de gamla tanterna från ett sånt burdust uppvaknande från den utopiska livssynen att kanske det trots allt finns några moraliska lärarbarn kvar, så vi lät bli.

I stället för att med våld försöka klämma oss in vid Ollis gick vi till Fiabeth och försökte med våld klämma i oss så mycket delikat ostkaka vi bara kunde. Sen hem, duscha, byta kläder och iväg till kvällsfesten. I kön in började vi på en trevlig tradition att hamna bakom ex-studiekamraten M-M och diverse prosaiter (jag bekänner fortfarande färg som prosait i exil, för övrigt, dessutom helt utan spår efter VYY-ighet, jag har inte ens hämtat ut mitt Övertäjät-halarmärke), det fortsatte vi sedan med i slutet av kvällen både i narikkakön och på Hese. Det var väldigt trevligt att råkas, fast jag blev nog lite förnärmad över att hon inte ens hade meddelat att hon skulle komma, jag kunde ju ha ställt till med röda mattor och sånt. Väl inne på stället träffade diverse annat löst folk, av väldigt varierande "vad roligt att träffas!"-grad. Mest tid spenderades nog på dansgolvet ute i RC, främst på grund av den högeligen up-to-date-iga musiken. Kvällen förflöt i övrigt som den brukar, och efter redan nämnda sväng till ett centralt hamburgerställe, med medföljande utfrågning av huruvida man kan fara till militären om man är väldigt feminin och blir förfärad om en nagel går av, gick vi hem.

Nästa morgon bussade vi iväg till Smedsby av alla ställen på jorden och åt korv och köttbullar tills vi åkte hem igen. Passade på att rycka till mig ett Survival Kit, som jag inte hade fått föregående dag, och gav i min stora givmildhet bort halpa-tandborsten åt en behövande ung man. Som tack för besväret fick jag en kram. Ain't that just adorable.