I Nazareth har man byggt upp en 1st century village ("The Nazareth that Jesus knew"), så dit gick vi sista förmiddagen i staden för att insupa lite atmosfär. Vi kunde bland annat konstatera att rellabokshusritarna har fel och lära oss hur man dör när man blir korsfäst*.
Innan vi lämnade staden gick vi och intog falafel i pita, den enda sevärdhet jag kom till landet för. Det var visserligen inte slut på den judiska påsken förrän följande dag, men det finns mycket araber (2/3 av befolkningen?) i Nazareth, så vi hade ätit pita ändå.
Bilresan tillbaka till Be'er Sheva gick förvånansvärt smidigt och det dröjde inte många timmar innan vi kunde sätta oss ner till bords igen och njuta av en rätt som "Koreans have eaten for... 1800 seconds". På kvällen kom en israelisk familj på ett kort besök, och när det blev mörkt packade vi in oss i bilarna och körde ut i öknen. I brist på månljus och i närvaro av vakt som sa att vi inte fick fara dit gick det lite dåligt med vår ökenvandring, men det lilla vi såg var fullkomligt överväldigande. En tystnad som jag annars bara hittat vid villan en vindstilla vinterdag och ett landskap som inte liknar något annat. Öknen är nog en av de saker som jag ännu ska se.
På hemvägen stannade vi och fotograferade en varningsskylt.
* Man kvävs. För att kunna utvidga lungorna och andas måste man orka dra sig upp till någon slags stående ställning. Det finns en liten sittpinne på korset också, så man ska orka längre, så man ska lida längre. Tre dagar kan man överleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar