Jag hade målat upp skräckvisioner för L om ett mörkt rum där man sitter ensam på en pinnstol med en stark strålkastare riktad mot en och en gubbe i motljus som ställer knepiga frågor i timtal innan man släpps in i landet. Det hann dock bli dramatiskt redan innan det. Planet till Frankfurt var försenat, så vi tvingades spurta genom flygplatsen på jakt efter rätt gate när vi skulle vidare. Lufthansa har tydligen någon policy att helt på random välja ut några personer som inte får checka in hela vägen, så pappa måste checka in på nytt där, så han gick i förväg medan mamma & L visiterades i säkerhetskontrollen. Det var väl inget problem i sig, förutom att han råkade ha tre stycken pass i fickan. It's too late, the plane is leaving, you have to board now, sa en gubbe till mig när jag ville springa tillbaka, efter viss övertalning skulle jag visserligen få springa men då dök de upp med en vakt i släptåg (de gör aldrig, aldrig så här annars, sa han).
Väl i planet satt jag och tittade på när de lastade in bagage. Det var en något surrealistisk upplevelse att sitta och titta på alla våra väskor i en vagn på marken medan planet rullade iväg. Men det var sist och slutligen alldeles utmärkt. Vi har aldrig rest med så mycket bagage förut (å andra sidan brukar vi inte ta med oss stekpanna och lingonsylt varje gång vi reser bort heller), och vi hade ägnat en och annan tanke åt hur vi skulle proppa in sex väskor i den lilla hyrbilen (en Daihatsu YRV). Nu slapp vi det bekymret, och våra väskor fick komma sig på lite sightseeing i Frankfurt till på köpet.
Vi lastade således bara in handbagage och oss själva i bilen och efter vissa vägvalssvårigheter i Be'er Sheva möttes vi av SH, S & de två flickorna Whitaker och kunde konstatera att vi var framme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar