söndag 24 februari 2008

melodifestivalen, del 3.

Den här deltävlingen kändes jämnare än de tidigare, tycker jag. Oftast brukar man ju kunna peka ut om inte vinnarna så i alla fall de fem som skulle gå vidare till nästa omgång, men det kändes helt öppet även efter att alla hade uppträtt tyckte jag. Jag kan inte påstå att jag hade någon favorit heller. Däremot många frågor.

BWO hade ju intressant utstyrsel i alla fall. Det jag satt och undrade över hela låten var vad kvinnan i bandet egentligen har för uppgift. Gjorde hon nånting annat än satt där, samt sade två meningar?
Mickey Huskic var för menlös och för falsk. I stället satt jag och funderade på att det skulle allt vara bra coolt att kunna ett slaviskt språk.
Frida feat. Headline var lite väl tjofaderittanlej för min del. Dessutom: måste hon nödvändigtvis inkorporera 'dunka' i den där låten så att alla ska fatta att det är hon som gör dendär andra låten som lär vara både grafisk och sönderspelad, men som jag undflytt i min exil? Men jag kan ju åtminstone inte klaga på att man inte minns låten.
Thérése Anderssons låt var lite väl råddig. Jag gillade operaschlagern Golden Star för ett par år sedan, men det här var inte min tekopp.
Patrik Isaksson lät som... Patrik Isaksson. Fint golv.
Caracola verkar ha förstått vad schlager handlar om - färg och djup poesi á la ooh doobopalala. Två frågor: 1. Har deras namn nånting med Carola att göra? och 2. Hur kommer det sig att jag blev förvånad över att de sjöng bra? Usch så fördomsfull jag är.
Ainbusks låt var också ganska menlös. Jag har ingen aning om vad de sjöng.
Och så till sist, oj, så besviken jag blev på Eskobar! Platt fall. Jag förväntade mig verkligen mer av dem. Som en liten jätteintressant kuriositetshistoria kan jag berätta att de hade keikka i Jakobstad i slutet av maj år 2002. I stället för att gå och lyssna satt jag hemma och tittade på Eurovision Song Contest och åt födelsedagstårta med mina vänner. Jepp, det är så jag prioriterar.

Roliga mellanakter också tyckte jag, Nour El-Refai var ännu bättre än tidigare, Björn Gustafsson var lika adorabel som alltid (även om jag måste medge att jag inte fattade grejen med dendär franska sången?) och Kristian Luuk var ännu roligare än vanligt (hans favoritskiva var rolig).

2 kommentarer:

Anonym sa...

meh... jag var å titta på eskobar 2002 ... fast jag var kanske int din vän då?:P jag känner mig lite tvetydig till melodifestivalen i år och funderar allvarligt talat på att följa dej i modevärlden och tillverka en t-shirt... fast på den ska det inte stå diggiloser (elä digiloser? jag har aldrig tittat så nära på den) utan istället typ doin' the omoralisk schlagerfestival (helst skulle jag sy in en maskin som spelar låten, för uttalet är hälften... nästan). hoppas du har det bra! tänker på dej!

delpheena sa...

valde du eskobar framom min födelsedagsfest?! nä, du var nog int min vän :P (njae, det var nog sursikgänget) lycka till med att sy in en maskin i tröjan, jag ser fram emot att se den när jag kommer hem! :D det är nog två g, btw, det har jag aldrig reflekterat över, däremot hur många o man borde ha, så i första versionen var det två o:n men som satt ihop. enivejj. saknar dej massa.