förkortningar.

"Varför har engelskan så konstiga förkortningar?" frågade jag min lingvistikprofessor idag, även om det inte hade så mycket med lingvistiska äventyr att göra, men i brist på andra så*. Först förstod han inte alls vad jag menade (jag gav som exempel that is - i.e., och han trodde jag menade that's; oj så konstigt). Och sen var han alldeles förvånad för han hade tydligen aldrig tänkt på det förut och trodde att ordet abbreviate betyder "översätt till latin, och förkorta därefter". Nåja, inte riktigt, men nästan; han lät i alla fall förvånad när jag sa att vi bokstavligen förkortar ord (mr G påpekade speciellt till oss svensktalande studerande när jag hade academic writing hemma att for example inte förkortas f.ex.; tydligen händer det rätt ofta att vi skriver så även i akademiska uppsatser). Han hade inte så mycket svar att ge i alla fall, men det var rätt intressant att se att ingen av de andra studerandena ens visste vad i.e. var en förkortning av på riktigt (id est); den har totalt tappat sin tidigare 'betydelse', det är lite som en död metafor som har tappat sin metaforiskhet.

* Vi brukar börja varje lektion med linguistic adventures, då man får dela med sig av alla spännande lingvistiska äventyr man har varit med om sedan senaste lektion. De har inte nödvändigtvis alltid precis med lingvistik att göra, men herr professor är glad och nöjd och fladdrar iväg på alla möjliga sidospår (första lektionen spenderade han ungefär en halvtimme med att redogöra för en av studenternas efternamn, att det kom från nån by i Irland och vad dess latinska namn var, o.s.v.). Grabben i stolen bredvid konstaterade en gång att vi slipper ha lektion överhuvudtaget om vi bara har typ tio lingvistiska äventyr varje gång, så man försöker ju dra sitt strå till stacken.