Imorgon har jag tent. Den handlar om Flauberts Madame Bovary, Dostojevskis Notes from Underground och ett antal dikter av Baudelaire.
Jag kan inte alls med Madame Bovary, hon skapar problem för att hon vill ha dramatik och blåser upp småsaker och klagar över allt utan att göra nånting för att förbättra. Ibland undrar jag om jag inte hatar henne mest av allt för att hon inte bara heter Emma, hon påminner om mig annars också. Faktum kvarstår dock: jag gillade inte speciellt mycket att tvingas läsa den boken igen (läste den till litthissakursen när jag studerade litteraturvetenskap också).
Fast sen började jag läsa Dostojevski och tänkte att kanske Flaubert inte är så illa när allt kommer omkring. Huvudpersonen är en man som spenderar veckor med att fundera om han kanske ska stöta ihop med en man på gatan, och sen bestämmer han sig för att göra det och planerar in i minsta detalj och skaffar nya kläder för att han måste ju se bra ut när han stöter ihop med dendär andra mannen och sen sist och slutligen gör han det inte heller. Hela första halvan av boken är bara en monolog där han filosoferar om vad som är fel med världen. Han är vad som är fel med världen, tycker jag. Jag blev lite ledsen, för jag tyckte ju om Brott och straff, i alla fall tills alldeles i slutet. Jag förstår inte varför vi måste läsa det här dravlet.
Och sen Baudelaire, då. Jag vet inte, att rota i det groteska bara för att det är groteskt är inte riktigt något som talar till mig. Fast å andra sidan innehåller en av mitt livs två publicerade dikter en strof i stil med "det ligger ett kadaver på vägen när vi åker hem / så vackert", så jag är kanske inte one to talk.
Det hjälper ju inte att professorn mycket väl kan vara den tråkigaste gubben i världen. Men, han är i alla fall inte sämre än min favoritmr T, så det finns ju en silverlinje / guldkant*.
Fast det finns ju några roliga saker också: I en av sina dikter nämner Baudelaire Torneå. Pojken bredvid mej har fint hår, fina skor och dåligt inflytande. Och i slutet av kursen ska vi läsa Marjane Satrapis Persepolis, det ser jag fram emot.
* Är det inte lustigt att vi har kanter av guld och engelskingar silver (silver lining)? Jag undrar om det finns nåt språk som har brons.
Jag kan inte alls med Madame Bovary, hon skapar problem för att hon vill ha dramatik och blåser upp småsaker och klagar över allt utan att göra nånting för att förbättra. Ibland undrar jag om jag inte hatar henne mest av allt för att hon inte bara heter Emma, hon påminner om mig annars också. Faktum kvarstår dock: jag gillade inte speciellt mycket att tvingas läsa den boken igen (läste den till litthissakursen när jag studerade litteraturvetenskap också).
Fast sen började jag läsa Dostojevski och tänkte att kanske Flaubert inte är så illa när allt kommer omkring. Huvudpersonen är en man som spenderar veckor med att fundera om han kanske ska stöta ihop med en man på gatan, och sen bestämmer han sig för att göra det och planerar in i minsta detalj och skaffar nya kläder för att han måste ju se bra ut när han stöter ihop med dendär andra mannen och sen sist och slutligen gör han det inte heller. Hela första halvan av boken är bara en monolog där han filosoferar om vad som är fel med världen. Han är vad som är fel med världen, tycker jag. Jag blev lite ledsen, för jag tyckte ju om Brott och straff, i alla fall tills alldeles i slutet. Jag förstår inte varför vi måste läsa det här dravlet.
Och sen Baudelaire, då. Jag vet inte, att rota i det groteska bara för att det är groteskt är inte riktigt något som talar till mig. Fast å andra sidan innehåller en av mitt livs två publicerade dikter en strof i stil med "det ligger ett kadaver på vägen när vi åker hem / så vackert", så jag är kanske inte one to talk.
Det hjälper ju inte att professorn mycket väl kan vara den tråkigaste gubben i världen. Men, han är i alla fall inte sämre än min favoritmr T, så det finns ju en silverlinje / guldkant*.
Fast det finns ju några roliga saker också: I en av sina dikter nämner Baudelaire Torneå. Pojken bredvid mej har fint hår, fina skor och dåligt inflytande. Och i slutet av kursen ska vi läsa Marjane Satrapis Persepolis, det ser jag fram emot.
* Är det inte lustigt att vi har kanter av guld och engelskingar silver (silver lining)? Jag undrar om det finns nåt språk som har brons.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar