Kära rörgubbar,

vi måste prata. Det är inte jag, det är ni. Ni förstår, jag kan inte lita på er längre. Ni säger nånting, som till exempel att ni ska försvinna efter påsk, och sen gör ni nånting helt annat, som till exempel att börja borra en måndagmorgon när påsken redan är över. En relation kan inte fungera när parterna inte kan lita på varandra, det förstår ni väl? Jag förstår att det kanske kändes lustigt, att igen komma och störa när jag har en sista-veckan-innan-deadline-rush, men ärligt talat, är det inte ett lite gammalt skämt vid det här laget? Men jag uppfattar ironin, kära rörgubbar, det gör jag.

Men jag känner ändå att det räcker nu. Och nej, jag tror nog inte att vi kan fortsätta vara vänner heller. Det kräver tillit, förstår ni, kära rörgubbar. Och eventuellt nån slags affektion.
För att citera Fred & George: I won't be seeing you. Yeah, don't bother to keep in touch.

Mvh. Emma