superviktiga utredningar: mitt hår.

Jag är lite trött på mitt hår och har därför gått omkring och antastat människor i min närhet med frågor om hur jag borde klippa mig. Jag försökte föreslå en pixie-cut á la Carey Mulligan här till höger, men Syster Liten sa något i stil med "Nej. NEJ. NEJ!" och hänvisade sedan till de dahlbackanska öron jag har välsignats med.

En annan version som jag har funderat på är något slags bob/page-ig grej, men jag tycker man borde ha rakt hår för sånt. Fiabeth tyckte att det skulle fungera med lockar, åtminstone gjorde det det på femtiotalet, och illustrerade med en bild på Rihanna. Då hon knappast var född på femtiotalet är jag fortfarande inte riktigt säker på hur hon egentligen har tänkt det ska se ut. Syster Liten tyckte dock också att det verkade vara en helt bra idé, och vi förföljde därför en stackars ung kvinna på stan för att närmare granska hennes de facto lockiga bob.

Men jag är fortfarande lite tveksam. För minns ni dendär gången jag ville klippa mig som Paris Hilton, men kom hem från frissan och såg ut som en i The Beatles?

Så eftersom jag lider av kronisk beslutsångest, och jag antar att ni verkligen inte har någonting bättre för er än att fundera på min frisyr, tänkte jag öppna forumet för förslag och diskussioner. Eller kanske en omröstning, rentav, för att hålla traditionen vid liv. Jag upptäckte nämligen nyss att min blogg har en kategori som heter frisyrer och en gång höll jag en frisyrrelaterad omröstning som blev en väldig succé. Det var visserligen bara en person som röstade, men han gjorde det med desto mer inlevelse och bidrog till och med med ett diagram. Se och lär.