För det första: frågeställare, du stavade Houyhnhnm fel.
För det andra var det ett tag sen jag läste Gullivers resor, men personligen ägnade jag alltid mer tanke åt hur Gulliver förhöll sig till houyhnhnmerna än varelserna i sig. Det vill säga: han valde att åka därifrån. Men jag vet inte heller varför det skulle finnas en motsättning mellan att vara förebild eller extremfall. Ibland behöver det kanske vara lite extremt för att driva hem budskapet? Men om frågan gäller huruvida jag tror att Swift ansåg att vi borde leva precis som houyhnhnmerna, så svarar jag nej. Ett och annat kunde vi dock kanske lära oss.
Men det där med att fråga vad en författare menat med något har aldrig riktigt landat hos mig. Såvida du inte frågar Mr Swift himself (och kanske inte ens då) så lär du inte få något svar. Är det inte mer produktivt att själv relatera till texten och fundera vilka klangytor du själv hittar i den? För (hello reader response theory!) författaren får väl ha skrivit vad han vill, han har ingen makt längre när han släppt boken ur sitt grepp. För texten skapas i mötet med läsaren.
1 kommentar:
Jag är inte alls lika beläst som du. Kan du ge en redogörelse av houyhnmererna? Usch vilket svårt ord att stava!Håller med dej om slutklämmen.
/m
Skicka en kommentar