Jag var och sjöng med min pappa till den lokala baptistkyrkan igår. Det var annars helt fint och rätt, men jag var helt löjligt nervös. Det jag ogillar med nervositet är att det är så fysiskt; jag kan mentalt vara hur lugn som helst, men ändå står jag där och skakar som om jag hade Parkinsons.
Fast sånt ska man ju inte skämta om, jag sa det en gång till en amerikan (yngre än jag, för övrigt) och han bara: seriously? och jag bara: haha, no, och han bara: aijaa, jag har det nämligen. Awkward.
Anyway. Man blir väl mer nervös ju mer sällan man sjunger offentligt, och det är rätt länge sen sist. Nån som råkar vilja anlita mej för en keikka? Jag sjunger allt, bara det inte går högre än h*. Meriter: jag har tagit sånglektioner i ett par månader i USA, under vilka jag inte fick sjunga en enda sång, jag sökte en gång in till en kör och fick svaret nej, men kanske om du sjunger hosianna nästa gång, och så har jag sjungit för Björn & Benny.
* lögn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar