På en musikkurs i gymnasiet hade vi en gång en gruppdiskussion om musikvalet vid olika butiker och restauranger och andra offentliga sociala rum, och hur det reflekterar den önskvärda målgruppen och så vidare. Exempelvis var det en som konstaterade att musikvalet på det café jag och mina vänner frekventerade endast lockade s.k. hamppare*.
Det här kom jag att tänka på när vi åt på Hotel Epoque på min födelsedag. Stället är annars rätt fancy, med golvbrunnar i vitt guld och så, och maten var grymt god. Men jag är fortfarande förbryllad över bakgrundsmusiken, som bland annat bestod av Spice Girls Viva Forever. Det var inte riktigt väntat, om man säger så.
När vi nu är inne på det här ämnet kommer man ju osökt att undra över vilken målgrupp Gina Tricot egentligen riktar sig till. Men det är kanske en annan historia.
* termen användes här i en generellt nedsättande bemärkelse, inte för att beteckna vare sig hamburgare eller hamparökare.
2 kommentarer:
Alltså, haha, jag hade tänkt skriva i min blogg för nån vecka sen att idag var dagen jag officiellt blev gammal eftersom gick jag ut ur en butik (only) för att musiken var för hög. Men sen kom jag på att jag gör ju det varenda gång jag är i gina tricot, så jag har nog varit officiellt gammal ganska länge! Och allt det här fick mej att bli jääättehemsjuk, saknar dej snurkki!
haha, jojo, där ser man! aaww, saknar dej med!
Skicka en kommentar