en egen plats i alltet.

Sedan jag flyttade hemifrån har det bara blivit viktigare med en egen plats i alltet. Jag gladde mig över parken, men insåg alldeles för snabbt att den bara låtsades vara natur. Höga pretentioner, många människor och många fåglar väckte längtan efter ett riktigt träd att luta ryggen mot, en riktig klippa att sitta på, en timme i solen utan medmänniskor. Havet återstår, som en stabil, ständigt föränderlig källa till inspiration; och nu har havet börjat dofta hav igen, efter vinterns tysta egenskapsstöld. Så beväpnad med ritblocket och iklädd den tjockaste av tröjor traskade jag ut i solskenet för att leta rätt på en sten bland alla andra. Och där kunde jag sitta, nära men ändå långt borta; bara några steg från strandpromenaden men skyld från andras intrång. Kraften till social aktivitet finns i avskildheten, livet finns i luften.