Ännu en sån där kväll när jag borde låta bli att skriva, eller skriva offentligt i alla fall, men jag gör det ändå för jag kan inte låta bli att skriva och läser någon annan det kan det ju hända att de ger svar på alla mina frågor som kastas ut i det svarta hål vi kallar verkligheten, inte särskilt troligt, men fingrarna leker polis och tjuv med mina tankar på tangentbordet, vilka vinner, vem förstår, vilka ger uttryck för det medvetna eller undermedvetna eller övermedvetna och vem bryr sig?
Tanken som kräver mest bensin just nu är följande: tror jag för mycket om mig själv? Är det bara självgodhet och navelskåderi att säga nej tack, jag väntar på någon vars dagar inte kan beskrivas i de två orden jobba och supa, någon som förstår vad eufemismer, paradoxer och trioler är och som får mig att tänka. Vem är jag att döma ut andra på ytliga faktorer, kan jag se bortom mina pretentioner och glorifierade drömmar, är skälen verkliga eller bara en ursäkt för att slippa försöka?
Och trots alla funderingar om egoism är det ändå bara jag, jag, jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar