Det känns både inaktuellt och länge sen nu, men dels vill jag avsluta det jag börjat med, dels vet jag att jag själv kommer att intressera mig för den här posten längre fram i tiden. Här kommer alltså en beskrivning av våra två sista dagar i Israel:
Torsdag den tjugonde april.
På förmiddagen åkte vi en sväng till S:s arbete för att få se hur det ser ut och vad hon jobbar med. Den största behållningen av det besöket var att höra henne prata hebreiska, det var helt fantastiskt att höra hur hon kan kommunicera efter att ha varit i landet några månader. Det är säkert ganska låg nivå på den grammatikaliska strukturen (men vad vet jag, det lät allt som rena hebreiskan för mig), men grundidén med språk är ju att kunna kommunicera med varandra och sen är grammatiken och teorin en enda stor bisak.
Efter att ha lämnat tillbaka den ena hyrbilen hade vi tänkt gå på beduinmarknad, men det var nu hett, hett, hett igen och ingen hade nån större lust att spendera längre tid än nödvändigt i solen. För att L ändå skulle få sin efterlängtade shopping kompromissade vi genom att gå in till köpcentret och spendera några timmar där med att bli omkringsläpade i diverse butiker för att hitta en konfirmationsklänning åt henne. Vi åt lunch där också, kinesiskt, från en buffé och jag gjorde ett val som frambringade en fråga varifrån jag kom och "Finland? Spicy? Really?".
Fredag den tjugoförsta april.
Time for goodbyes. Vi packade ihop våra grejer, sa våra tårfyllda farväl, lovade att höra av oss oftare och körde iväg mot Tel Aviv och Ben Gurion. Utfrågningen om vad vi hade gjort i landet gick förvånansvärt smärtfritt, det enda som orsakade lite problem var olivburken i mammas kappsäck. Jag fick mig en sista falafelpita på flygplatsen (och en smoothie på vattenmelon, jordgubbar och äppel - rekommenderas varmt!) och så bar det iväg till Frankfurt och Vanda igen. Flygresorna resulterade endast i att L fick en till sak att köpa åt mig som födelsedagspresent, en babytiger (listan bestod från förut i en plattång, en babykamel och en röd Volvo Amazon).
Hemma på finländsk mark igen kunde jag konstatera att jag ofta har en känsla efter resor att vara färdig med ett ställe, nu har jag sett det här så nu kan jag åka någon annanstans nästa gång, liksom. Icke så denna gång. Men nästa gång ska jag se öknen och ha ett ritblock i väskan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar