euroviisut, semifinal.

Första delen av årets Eurovision Song Contest har gått av stapeln, och det trots mitt mindre diggilooser-aktiga sällskap (hallå, kanske int finalen är på en torsdag?!). Följande länder gick vidare till finalen:

• Ryssland: väntad finalist. Vi diskuterade för någon dag sen huruvida han sjunger "blood of my blood" eller "bone of my bone" och kunde konstatera att han sjöng bådadera. "Blood of my balls", som I hörde, sjöng han dock inte. Ballerinorna var fina, speciellt den hemliga - fast Pekka Heino (jo, jag såg SVT:s sändning - därtill nödd och tvungen!) förstörde överraskningen lite.
  
• Makedonien: väntad finalist, men ändå relativt tam.
  
• Bosnien Herzegovina: inte den mest sing-along-iga för dagen, men ett lugnt drag.
  
• Litauen: den kanske största överraskningen i finalen, men jag gillade bidraget skarpt. Inte så mycket för lyriken ("we are the winners of the Eurovision, vote for the winners!"), och inte heller på grund av att jag oftast brukar gilla de litauiska udda bidragen, utan mest för den hysteriska dansen som herrn längst till vänster presterade samt kontrasten mellan de svarta kostymherrarna på rad och fotbollskampsången.
  
• Finland: hard rock hallelujah! Mr Lordis hatt förtog något av det monstruösa (tankarna går till en monsterboggart som riddikulerats) och låten växer.
  
• Ukraina: enformig låt, visserligen, men dansarnas/bakgrundssångarnas kläder var fina.
  
• Irland: Jostein Pedersen sade i inför-programmet att han nog är den enda personen i hela Europa som gillar det irländska bidraget, J bad om avvikande åsikt - de är åtminstone två. Sist och slutligen verkar ju några andra ha gillat klichéballaden också. Det är inte det att jag tycker att låten i sig är dålig - vi har bara hört Irland delta med samma låt och samma koncept förr.
  
• Sverige: Jag må vara partisk. Men ändå. När Carola vann den svenska uttagningen tyckte jag att hon sjöng dåligt (mätt i Carola-standard), men hon ägde scenen totalt från sekunden hon äntrade den och kunde ha ödelagt en mindre stad med den kärnkraftsenergi hon utstrålade. Igår tvivlade jag faktiskt tidvis på att hon skulle ta sig vidare till final, hon kändes nervös och obekväm (inte för det, en Carola på 50% är ändå nivåer högre än de flesta andra).
  
• Turkiet: en blonderad turk som sjunger falskt. Go Turkiet.
  
• Armenien: låten fastnar på hjärnan, men med den falsksången trodde jag då aldrig att han skulle ta sig vidare. Tänk så fel man kan ha.
  

För övrigt: att Belgien inte lyckades ta sig vidare var en överraskning, men låten var förvånansvärt blek live också; Alan-Rickman-sound-aliken från Polen hade GRÖNT hår! (jag var för övrigt fruktansvärt besviken på deras låt, jag fullkomligt älskar deras Keine Grenzen från 2004); jag förstår publiken som buade ut Silvia Night, men samtidigt vore det väldigt intressant att veta var karaktären slutar och skådespelaren bakom börjar.