nattflum.

Jag inser att jag börjar komma till en sån punkt då jag borde göra bäst i att inte skriva saker offentligt. Lampan är släckt, eller blev aldrig tänd, och tillsammans med rösterna som ekar i trapporna utanför min dörr gör det mig både lightheaded (svenskt ord, någon?) och melankolisk. Ibland när jag vaknar på morgonen tror jag att jag bor på hotell. Jag är fortfarande inte van med hissljud och ekande trappuppgångar och människor däri. En gång när jag gick i högstadiet och hade vänner, skulle vi sova över hos en efter ett disco, vi var rädda att vi väsnades för mycket, men hennes mamma bara njöt, för allt oljud fick henne att känna sig som om hon var i Grekland. Den ena vännen hade gjort en mixskiva till det tillfället; jag älskar Goo Goo Dolls (skivor lär ju vara en tråkig present har jag hört, men Dizzy Up the Girl är en skiva som jag inte tänker dö utan att ha haft i min ägo), men jag är ambivalent inställd till Slide efter det äventyret. Egentligen är det väl så att jag är mer ambivalent inställd till mixmakaren än något annat, men Pavlovs hundar och det där, det kallas betingad inlärning. Om det inte vore för betingad inlärning finns det mycket som skulle vara lättare att leva med här i livet, nu tänker jag inte på mig för jag har ganska lätt att leva, det vore förmätet att påstå annat, bara sådär överlag. Samtidigt vore det ju alldeles för lätt att glömma. Det kan kännas som att det är för lätt ibland ändå. Jag minns en gång i gymnasiet när jag sa "vad har du för sorgearbete" och jag är ledsen att jag är dum ibland, förlåt mig dearest. Nu är det fortfarande mörkt ute, hur kunde det ha ändrat, det är mitt i natten, vilket är ett konstigt uttryck för om man till exempel sover mellan klockan tio på kvällen och klockan sex på morgonen är tolv ganska långt i från mitt i natten. Ingen sover väl från sex till sex eller sju till fem eller något annat som skulle ge tolv som en logisk mittinattpunkt. När vi gick i gymnasiet spenderade vi en hel del tid på ett café mitt i staden, där sitter vi fortfarande ibland och nuförtiden undrar jag mindre över varför trots att orsaken kanske är större. I lilla före detta tobaksstaden märker man att våren, sommaren har kommit när fotbollshomsarna syns ute bland folk, och ibland satt vi på uteserveringen några meter ifrån och fnissade av diverse orsaker, men en av dedär homsarna hade ett par skor som jag alltid beundrade för de var alldeles jätteblåa och ganska fula för det var något konstigt hål i dem. Jag har köpt ett par skor i dag som fick mig att tänka på dedär skorna som alla utom jag rackade ner på, de har inte speciellt mycket gemensamt förutom att de är blå, inte ens samma blå, men de är jättefina i alla fall eller just därför. Jag hoppas i alla fall att mina föräldrar inte ser dedär skorna som min födelsedagspresent, för jag föreslog att de kan köpa skor till mig, men dedär skorna hittade jag nergrävda och tillknycklade i Anttilas löytö-korg och de kostade fem euro och visserligen väntar jag mig inget storstilat firande men lite mer är jag allt värd. När man börjar identifiera sig med tillknycklade saker i en fyndkorg är det dags för lite självförtroendeboost, det är det oftast ändå för många människor har jag märkt även om det inte märks ibland. Jag funderade på identifiering av olika slag häromdagen också, jag sa till min mamma att jag skulle göra en tröja som det står "insufferable know-it-all" på och hon förstod inte varföriallsindar, men det är något med att vara den första som säger det som ger en rätt att bestämma om det är något positivt eller negativt, om man själv inser att man är på ett visst sätt måste det väl vara ett steg i förbättrande riktning eller hur? Det där låter inte alls i text som jag tänkte det, men när man tänker saker kan de verka klara utan att man behöver formulera dem, det är på samma sätt med drömmar, när man är inuti dem är allting fullständigt klart men med lite distans är allting fullständigt skrattretande, lite som att jag sitter här och skriver, men i brist på en arm som håller om mig är det just nu det enda jag kan göra som håller mig från att brista i mörkret och bubbla ut genom fönstret och skrika obsceniteter på gatorna tills folk öppnar sina fönster och skriker ännu värre tillbaka.