Sommartid, hej hej, sommartid. På något sätt känns det som att en timme hit eller dit spelar mycket mindre roll här, där mörkret är mindre påträngande. Det är nu nåt påhitt bara, som gör att gemene man förlorar tre dollar i året*. Men sommartid har vi nu i alla fall.
Vad vi också har är en korridor som luktar död fisk och våt hund, samt solsken och tretton grader. Den kombinationen har gjort att jag spenderat merparten av eftermiddagen utomhus, i sällskap av The Mysterious Death of Mary Rogers, min iPod (är det inte konstigt att den inte har något namn förresten?) och min kamera, vars antingen laddningsbara batterier, batteriladdare eller adapter har beslutat att ge upp. Jee. Boken var mindre spännande än den låter - den är till min hissakurs och jag ska skriva en essä baserad på den tills fredag - så kameran lockade mera. Jag är enormt fascinerad av ett gäng rotknölar som finns vid sjöstranden. Första gången jag såg dem trodde jag att det var djur som stod uppradade (nåja, trodde och trodde; trodde i brist på annat att tro, snarast). De gör sig dock inte speciellt bra på bild; eller, snarare, jag gör dem inte speciellt bra på bild. Så då fotade jag en bänk istället.
* Jag minns inte om det var just tre dollar, men det var nån som hade gjort en undersökning om det; att egentligen är det ju då meningen att man ska vinna pengar på vintertid-sommartid, men det fungerar alltså inte så. Jag förstår inte överhuvudtaget var pengarna kommer in i bilden. Men så förstår jag ju å andra sidan rätt lite överlag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar