allt och ingenting.

efter veckor, manader av tjat borde jag ta tag i nanting for att forbattra min egen tillvaro och plotsligt kan det skjutas pa framtiden.

jag borjade skriva en systerdikt i helgen, en home [sic] bara for att jag inte vill att nan ska vara orolig for det finns ingen orsak. men jag har aldrig kunnat skriva sant. till slut blev det bara citat. the closest to heaven that i'll ever be and i don't want to go home right now kommer alltid alltid att vara har, dar, vi, da. men fastan jag inte forsokte skriva en karleksdikt blev det anda inte nanting jag vill visa. are you okay? i am. i am.

daugava kommer ocksa alltid att finnas i kansas, usa. john sa att han hade lyssnat mer pa den och bestamt sig for att han gillade den. det ar lustigt for dragningskraften har alltid funnits i texterna for mig och han ma vara halvsvensk men det enda ord han kan ar oversattningsbyra och det namns inte ens pa skivan. den snurrar hos mig med, tidvis, tidvis, tidvis. jag alskar det implicita. det gar kvallar ibland nar jag inte ens undrar vad du gor.

det gar kvallar ibland nar jag inte ens undrar vad jag gor.

sa fort jag bestamt mej for att stanna borjar jag langta hem.

been there, done that.

Har du nansin spenderat en kvall med att flata in parlor i nagons skagg?*
Har du tvingats betala fyrtio dollar for att fa hora att din dator inte gar att reparera?
Har du introducerat Lars Winnerback for en amerikansk publik?
Har du dansat tango med nagon som sager "you may be mean, but I still think you're beautiful"?
Har du blivit attackerad av spelkort?
Har du lart dej att attackera tillbaka?
Har du ingatt i beskrivningen av Finland pa Wikipedia?**
Har du fatt hora att du ar en san person som fortfarande kommer att vara en van om trettio ar?
Har du kant dej totalt hjalplos nar en van sager att hon vill ga alla fyra miles till Wal-Mart och tillbaka och racker bodeln yxan nar hon ska halshuggas?
Har du fatt en amerikansk fodelsedag?***
Har du langtat hem och velat stanna for evigt pa samma gang?

Been there, done that.

* en hel kvall ar val lite att ta i. Min julgransprydnad foll inte herrn i smaken, sa jag fick lov att sluta.
** nagot i stil med "Persons named Emma are known for their hand dexterity, likeableness, being ticklish" ... och nanting till jag inte kommer pa for tillfallet. Tva orsaker i en att inte tro pa Wikipedia - jag ar inte kittlig heller.
*** det var half-birthday fran borjan, men Johns logik holl inte riktigt hela vagen, sa 12 november kallas darmed min amerikanska fodelsedag i stallet.

sammantraffanden (?)

Det ar lustigt hur saker och ting bara verkar hanga ihop. Ett exempel ar mina kurser; jag valde dem helt pa basis av vad som verkade roligt, men det ar som om de ar planerade att ga in i varandra. I American Nature Writing laser jag The Ecological Indian (som jag f.o. borde lasa fardigt typ nu, eftersom jag ska lamna in en essa om den i mitten av nasta vecka. Jag har last typ halva), som American Indian in Literature-lararen refererade till igar. I AmInd-kursen, a andra sidan, borjade vi just lasa/se pa Shakespeare's The Tempest, och jag kan inte sluta att tanka Nat Fields ur King of Shadows som vi laste i Young Adult Literature-kursen (och just darfor stor jag mig nagot otroligt pa Ariel i filmversionen vi ser pa - en fullstandigt galen narcissist ikladd endast guldfargade strings (?!)).

Ett annat, lite mer livsomvalvande, exempel pa hur saker bara verkar meant to be ar foljande: de manniskor jag atminstone just nu spenderar mest tid med larde jag kanna genom att John var rumskompis med Andy, som var god van med min rumskompis Suzanne fran tidigare. Inte sa konstigt, kanske. Det som gor det mera lustigt ar att Andy hoppade av college och atervande till hemstaden efter Labor Day. Han var bara har tillrackligt lange for att presentera mej for mina vanner. (Ja, hela universum snurrar runt mej.)

For ovrigt: jag lekte diskussionsledare angaende en dikt igar, det gick battre an jag forvantade mej men anda ganska skit, eftersom folk sa saker jag hade tankt saga sa att jag sen inte hade nanting att komma med. Ser mera framemot nasta vecka, da min dikt ska diskuteras. Det ska bli intressant att se vad de har att saga om Homesick (ett utdrag: "I hate everything about this country: I hate shirts that look like people cut away the sweat stains under their armpits and I hate referring to football as soccer and I hate that they cook vegetables until they all taste the same and I hate that I can never tell the difference between a 1 and a 7 and I hate that I always say present in stead of introduce and").

apropa att vilja stanna langre...

Jordan: We have to come up with a plan to make Emma stay longer.
John: I have a rich uncle.
Jordan: Ok, so let's say you and her get married, he'd give her money then, right?
Greg: He could buy Finland and move it here, we could, like, place it above us so she's only an hour away.
Jag: Like stacking the boats in battleship?
Jordan: How fond is this guy of family?
John: Not very, he's kind of a bastard.
Greg: We could...
Jag: Steal his money?
Greg: No, but that's a good plan, I like that. Mine's a bit more vicious, though. We could kidnap him.
Ashley: Then who's gonna pay ransom?
Greg: He does it himself of course, if he's such a bastard we don't know if he's willing to do it for anyone else, but he's surely gonna pay up to stay alive
Jordan: Ok, another plan, this one takes marriage as well... John, you marry Greg, then Greg's and my brothers get married, and I marry Emma, and oh, she's family now.
Alla: Huh?
Jordan: Now we'll just have to get our brothers to marry each other, but they only sit in front of the computer all day anyway so it doesn't really matter, you know they'd do it, Greg, they could take turns in being the girl for the day. Or... we could put up a show. John, you can play a song, and Greg, you can be a clown...
Greg: I don't want to.
Jordan: You can...
Greg: I don't want to.
Jordan: You can be the usher and beat people with a stick.
Greg: Ok.

jag vill aldrig aka hem...

Efter middag, en omgang Sorry, diverse luktsprej, en runda till bowlinghallen bara for att hora att det var fullbokat tva timmar framat samt visst kortspelsattackerande, gick jag, Jordan & John till skogs, foljda av Erin & Greg en stund senare. Klockan ar atta pa kvallen och jag har pa mig shorts och armlos topp. Det ar ridiculous att ga omkring kladd sa har den har tiden pa dygnet, den har tiden pa aret, sager jag. Varfor?

Balansera pa stenmuren. Ett grasfalt ligger oppet mot horisonten, dimman ligger som ett trolskt tacke over landskapet. Jag vill bara springa rakt ut och gora piruetter.

"Look at Emma, I've never seen her smile like that, quick, get a picture".

Regnet borjar falla, forst stillsamt, sen hardare och vi springer sa fort vi kan mot tunneln under vagen och jag kan inte sluta skratta. Till skogen ska vi, det finns till och med en sjo, en riktig. Morkret, regnet, leran, spindelnaten ar ingenting. Backarna ar leriga, men fanga ogonblicket, rann ner, om du ramlar finns det nagon som tar emot.

Pa vag tillbaka pastar jag att John inte kan kasta slagga med mej. Han ar av annan asikt.
Jag kan flyga.

flum om senaste tiden.

Allt ar ju relativt. Jag loper i alla fall ingen risk att kastas ut ur landet for att min rygg bara tillater mig att ligga med benen i vadret sa att jag missar alla obligatoriska lektioner medan min femariga son borde foljas till skolan etc. Sa livet ar helt bra, kan man saga. Jag har spenderat morgonen med att renskriva dikter som ska lamnas in imorgon, och bs:a om det finlandska inbordeskriget som bakgrund till min lasupplevelse av en ungdomsbok som utspelar sig under amerikanska frihetskriget. Apropa bs, sa spelade jag det haromdan (det dar de spelar i How to lose a guy in ten days, ni vet :P), jag vann och raddade darmed till de andras (las: Jordan) strategi totalt. Strategi? Ha, jag skrattar strategi rakt upp i ansiktet! Vi spelade ocksa president ("you're cheney!" "that's not a very nice thing to say to somebody") och apples to apples, vilket var roligt (finns det hemma? man har ett kort med ett ord pa och sa ska man valja ett kort som man tycker motsvarar och sa ar man alla domare i tur och ordning... bra forklaring, jag vet. Men det paminner lite om rappakalja bara att man inte hittar pa saker sjalv.). Och Shantel har flyttat ut, btw, sa jag det? Det har ar sammanhangande sa det forslar... Jo, hon tankte ju flytta, men sen gjorde hon inte det, och sen skulle hon mittiallt flytta i allafall till helgen, och sen flyttade hon samma dag i alla fall. Men hon kom och gjorde Play Doh pa vart floormeeting igar iallafall, antar val att Suzanne och hon kanske lyckas vara vanner i alla fall. I helgen sag jag min forsta "fotboll"smatch, det var kallt som i Finland och jag forstod inte sa mycket mer an att en har bollen och alla andra tacklar honom. Men det var roligt i alla fall. Fore det var Suzanne, jag & Kylie ut och at med Suzannes mamma & syster Becca (det var ju family day). Kinesiskt, min fortune cookie berattade att min familj kommer att vara viktigare for mej an nagonsin det har aret. Naturligtvis, det ar ju darfor jag spenderar sa mycket tid med dem for tillfallet. Pa fredagen var Suzanne, jag, Jordan & Greg och tittade pa Second City, det var hysteriskt roligt och absolut vart pengarna. Efterat gick vi till Jaleesas rum (hennes rumskompisar har flyttat ut, sa hon har rummet for sig sjalv for tillfallet... sa hon skulle ha sleepover atm med Mercedes & Joreesa (?)) och spelade Catch a phrase, en blandning mellan paaro-spelet och alias. Och sa larde jag mig Souldja boy dansen nanstans daremellan ocksa. Vi var pa nat fotbollsparty sen pa lordan ocksa men det sog ganska brutalt, mycket folk, men ursakta, jag behover lite mer intellektuell stimulans an quarterbacks & cheerleaders :P (inte alls fordomsfull) Ja-a, det var en sadar lagom sammanhangande sammanfattning av mina senaste dagar. Tror jag.

valsignade shuffle.

Om man sitter och grater ut sina ogon vid en ridikulos fejksjo i ett land langt, langt borta, och bara lyssnar pa svensk musik for att det ar vad man behover just da, och ens iPod plotsligt shufflar till idolslaten Haaveista totta* borjar man gapskratta bara for att allting bara ar sa enormt absurt, och kan inte sluta skratta forran en halvtimme senare.

Testad sak.

(Pa datafronten intet nytt, alltsa. Eller nytt, jo, har en skiva, sa allt torde ju vara frid och frojd. Om den bara gick att stoppa in i datorn ocksa sa skulle alla mina problem vara losta.)

* jag ar inte saker pa om den heter sa. och jag tar absolut inget som helst ansvar for att den laten finns i min ipod.

gor historia varje dag!

Igar kvall en forelasning med Minnijean Brown Trickey, en av nio svarta elever som borjade i en all-white skola i Arkansas pa femtiotalet och gjorde historia.
- Hur manga av er gjorde historia nar ni var fjorton, femton ar gamla?
Ingen rackte upp handen.

Men a andra sidan, som hon konstaterade, konsfordelningen vid detta universitet ar overvaldigande kvinnodominerad (typ 1:4) - det ar att gora historia. Kontentan? Gor historia, varje dag. Gor vad du kan gora (och du kan gora nagot) for att forandra varlden. Ibland kravs det sa lite.

Annars? Helgen spenderades dels pa bio (eh, Nanny Diaries :P), dels i sallskap av finnar och andra internationellisar, for forsta gangen.
- Hi, nice to meet you! sa en.
- Moi, sa jag.
- Miten sa voit puhua suomea?? Hur kommer det sig att vi inte har traffat dej forr?
Men. Jag akte inte till USA for att traffa finnar, sana finns det gott om hemma. Man ska dock inte underskatta manniskor som gar i genom samma saker som en sjalv, det ar battre att klaga at nan som forstar an at nan som tar illa upp.

Pa mandag kvall hade skolans improv-grupp en show; man borde ha stretchat magmusklerna efterat. Imorgon kvall upptrader Second City, en proffsgrupp (dar bland annat Steve Carrell & Mike Myers borjade sin bana). Det ar lojligt billigt i jamforelse, men vi far se om tio dollar anda ar for mycket for sallskapet. Annars far man val hitta nytt sallskap :P Pa lordag ar det family day (nan som vill komma?), international food festival (jag planerar att intaga koreanskt) och forsta hemmamatchen i "fot"boll - det ser jag fram emot!

Pa datafronten intet nytt.

till kannedom...

sa har min dator gatt och dott. och den enda hjalp jag fick av HelpDesk a.k.a. FatLotOfHelpDesk var att det nog kanske har med hardskivan att gora. sa att, om ni inte hor av mig forran december vet ni vad det beror pa.

breakfast, lunch and dinner.

Jag har just sett på hela the Breakfast Club för vad jag tror är första gången i mitt liv. På gräsmattan här utanför, dessutom. Pittoreskt så det förslår. Jag förstår dock fortfarande inte varför de kallade sig the Breakfast Club. Men man måste väl inte förstå allt här i världen. Jag, Kylie & Derrek har också testat Hornet's Nest idag, ett annat matställe på campuset, där det finns italiensk, mexikansk och amerikansk mat... samt glass! :D Trevlig upplevelse, och med all access-kort behövde jag bara betala en dollar. Gott så. Imorgon blir det helg, och jag ser ut att stanna i Emporia. Det kanske blir lite långtråkigt när de flesta åker hem, men samtidigt ser jag fram emot det också. Det går förvånansvärt bra att bo tillsammans med tre andra, men jag behöver lite distans ibland. You can take the girl out of Finland, but you can't take Finland out of the girl, så att säga. Så det blir nog bra. Hela stället är ju ändå inte övergivet; jag vet en del människor som stannar. Helt apropå ingenting måste jag också konstatera att jag nog aldrig får (?) äta ensam längre. John & Jordan har tydligen tagit det som sin största uppgift här i livet att hämta mig till sitt bord*. Konversationen vid dessa matstunder har också en förmåga att utveckla sig i de mest konstiga riktningar. Ibland funderar jag om amerikaner verkligen är helt kloka. Jag bör inte glömma bort frasen "fuzzy bunny ears", för det är lösenordet ifall de kommer på att börja sitta och stirra på mej igen. Det är bättre än Joe, i alla fall, han måste säga "i like men as more than friends" eller ge dem tio dollar. Allegedly.

Samtidigt, på annat håll i staden, bor mamman med sin son vägg i vägg med en barnmisshandlare.

* jag är inte egentligen så asocial som jag låter, det är bara det att jag aldrig lyckas få syn på nån ifall jag går till kafeterian ensam, så jag går och sätter mig vid ett bord, och nu har de tre gånger hojtat/hämtat mig till sitt bord, vilket börjar kännas lite fånigt i längden. Blindstyre.
på bilden: jag & kylie.

uppföljning.

Eftersom min bokrecension tydligen verkade inspirera, kommer här en uppföljning:
1. Boken: King of Shadows, skriven av Susan Cooper. En ungdomsroman som handlar om en pojke som åker tillbaka i tiden till Shakespeares tid och där hittar den fadersfigur han saknar i sin egen tid... tills han åker tillbaka framåt. Typ.
2. Uppgiften: For this project, you will be creating a "portrait" that conveys something of your sense about the main issues at work in the novel. Begin by creating a border for the portrait, using words and/or pictures that convey something of the importance or significance of the novel. Inside this border, draw a graphic representation of what you deem to be the "big idea" that you see at work in the novel. Somewhere within this "portrait" describe the theme you are portraying in your own words. Be sure, also, to include at least one quotation from the novel that illustrates this main idea in words taken directly from the text.
3. Och resultatet (som inte följer instruktionerna så värst).

förresten...

Om någon förresten har några tips på hur man "skriver" en bokrecension i form av en målning är det bara att hojta till, förslag tages tacksamt emot.

saker jag gillar med usa.

1. Människor. Människor som säger kom och ät med oss, be sociable. Människor som sätter sig ner bara för att du är en bekants bekant. Människor som du bara händelsevis råkar träffa och sen händelsevis går och spelar kort med och sen händelsevis tvingar att säga översättningsbyrå när de lägger en femma. Människor som kan kläcka ur sig vadsomhelst - från ett simpelt "Hey, what's up?" eller "I like your sunglasses, I have the same ones!"* till "Emma, I love you!" bara sådär på random. Människor som bara tittar in genom dörren och frågar hur det står till. Människor som bjuder in, bjuder hem, bjuder till. Och så vidare.
2. Ekorrar.
3. Mångfaldighet; inte bara etnisk sådan, även om den naturligtvis (?) är större än hemma. Men ta hus, till exempel. Glöm detaljplanering med rött tak och tegel. Vill du bygga ett litet hus? Sure, go ahead. Vill du bygga ett stort hus? Inga problem. Vill du bygga ett tegelhus? För all del. Vill du bygga ett grönt hus, ett blått hus, ett randigt hus, ett pepparkakshus? Ingen hindrar dej.
4. Vemsomhelst som fattar att skilja på alone och lonely har min respekt. Vilket mer är ett hyllningstal till det engelska språket i och för sig, men ni skulle inte tro hur mycket folk som pratar det här.
5. Professorer som är kunniga, inspirerande och ptja, talar engelska av naturen och ohejdad vana. Professorer som helt apropå ingenting kan sätta igång att citera stycken ur Beowulf eller som uppskattar din synpunkt och faktiskt vill höra den.
6. Cinnamon sticks.

... to be continued ...


* Jag undrar om Derrek verkligen har ett par 8,95€s Lindex-solglasögon. Men man vet ju aldrig, han kan ju ha det.

helg, hemligheter och hoolabaloo.

Jag har haft en underhållande helg. Fredagen ägnade jag mig först åt att känna mej gammal och vis och mogen medan de andra körde runt i hela Morse med skrivbordsstolar på hjul och bli åthutade av diverse inhabitanter som försökte sova (vilket också innebar att jag missade madrassränning nerför trapporna, vilket var synd), men när jag lokaliserat rymlingarna (och konstaterat att deras misstänkta nyckellöshet var ett faktum) såg jag Amber, Kylie & Shantel förstöra Shantels hand med hjälp av ett rep, en badrumsmatta, ett golv och fart och for sen ut på Emporias motsvarighet till gaturally (eh, i bemärkelsen 6 människor åker bil, i stan. gaturally!). Igår hade vi allsortsoffun med korridordans (cha cha slide, efterföljt av diverse andra, á la bus stop och bootie call), fotosessioner, hemligheter (-whatcho need that for? -nothing. -you look like a person who doesn't lie, what're you gonna do with it? -she doesn't speak english. -nä, det är sant! tyvärr, jag förstår inte, jag pratar bara svenska!) och såntdär. Och så pratade jag med min älskling! (wow, skype fungerade en gång... jag har kunnat prata med mina föräldrar två gånger sen jag kom hit, välfungerande my ass. förmårrade u-land.) Idag kom så verkligheten emot och det var tillbaka till skolarbete och skypeproblem.

På att-göra-listan just nu:

• att skriva en kärleksdikt med känslan 'indifference' (uttryckt annorlunda: jag ska skriva en kärleksdikt med samma känsla som jag - tydligen - hyser för min mattelärare i högstadiet).
• lämna in q:-) ChaseR (försök uttala det namnet när du håller muntlig bokrecension, va!) till biblioteket och låna en muminbok i stället.
• köpa en telefon.
• hitta på planer för inkommande helg, vilken är förlängd med anledning av Labour Day.
• tvätta.
• få skype att fungera.

duktig flicka.

Idag har jag varit duktig. Jag steg upp klockan åtta i morse för att fara ut och springa (om man stiger upp i kristlig tid - eh, för tvåtusen år sen? - är det redan för varmt och man dör). Och resten av dagen har jag pretty much (mitt nya favorituttryck, tydligen) spenderat med studierelaterade aktiviteter. Läste ett kapitel var i Wes Jacksons Becoming Native To This Place och James Fenimore Coopers The Prairie (som för övrigt verkar vara en av de tråkigaste böckerna nånsin, hittills i alla fall) och sen läste jag igenom hela Susan Coopers King of Shadows. Om nån var intresserad. Lite tidsresa för att hengailla med Shakespeare och låta honom lösa ens emo-problem är ju aldrig fel.

Fredagskvällen spenderades bland annat i sällskap av Guitar Hero II. Jag rockar totalt, by the way. Och på ett skumt matställe där de hade åttiotalskväll och servitörerna hela tiden måste klappa och sjunga åt födelsedagsbarn och där vi inte fick dricka med en gång för
"I know this is gonna sound stupid, but we don't have any clean glasses". Sen fixade de vår efterrätt för tidigt också så glassen smalt och de måste göra nytt, göra om. Ah. Jag hade roligt.

Annars går livet sin gilla gång, en minut åt gången. Jag försökte skaffa en telefon, men vill inte betala 129,99 för en telefon som i princip fungerar som engångs-. Det blir nog att lita till Wal-Mart igen, denna institution av tillgänglighet.

Rumsatmosfären är sådär, vår fjärde rumskompis fortsätter att vara konstig och de andra tvås tålamod med henne försvann lika fort som hennes Orlando Bloom-affischer ramlar av väggarna - det vill meddetsamma (har ni nånsin vaknat på natten för att Orlando Bloom ramlar ner på er? Inte? Var glada för det ni, det är ingen trevlig upplevelse). På fredagskvällen runt tolvtiden, efter att ha suttit framför datorn och spelat World of Warcraft i vanlig ordning i några timmar kommer hon på att hennes grandma har blivit sjuk (igen) och hon måste åka tillbaka hemhem till Topeka (typ två timmars bilresa, gissar jag) genast. Utan att ha fått något telefonsamtal eller nånting. Så nu förväntas hon komma tillbaka nångång ikväll, högst troligen just precis när vi andra har slumrat in, för... det är nu bara så hon brukar göra. OB-obsessionen är också något av en gåta, med tanke på att hon lär vara homosexuell. Men han är väl rätt feminin?

Annars lever vi och mår bra, även om S & S för en stund sedan båda deklarerade att de kommer att fejla college (hm, är det därifrån uttrycket "va fejlas de?" kommer?). Tillochmed maten har varit till belåtenhet, trots att vi redan förra söndagen hann konstatera att vi nog aldrig kommer att äta middag i kafeterian igen en söndagkväll, de har tydligen mindre folk i arbete då och förplägnaden såg ut därefter. Inget sånt ikväll, dock, till all lycka. Hur många söndagkvällar med gummihamburgare på papperstallrikar jag skulle klara av är inte en sak jag gärna vill testa.

lektioner, litteratur och lame lawn.

Lågstadieundervisningen fortsätter. På min första föreläsning (som i övrigt verkar ganska krävande) fick jag en lista med saker jag måste skaffa: en 3-ringad pärm för att hålla reda på mina papper, linjerade lösblad (absolut inte ett häfte eller ett block som man river papper ur), blå eller svart bläckpenna (absolut inte blyertspenna eller färgat bläck. Ever.). Hon kommer dessutom att kontrollera våra anteckningar två gånger under terminens lopp. What's up with that? Vad jag antecknar eller inte antecknar är väl min sak? Betyder det att jag måste skriva läsligt? Betyder det att jag måste skriva allt på engelska?

Min första och enda lektion idag började först 12, så jag tänkte gå och inhandla böcker efter frukosten. Den här ska du ha, och den här ska du ha, och den här ska du ha... Med mina sjutton böcker i famnen stegade jag fram till kassatanten som skrattade åt mig och frågade om det var allt. I sure hope so. Efter sagda lektion fick jag kallt konstatera att nej, tyvärr, jag måste ha sju böcker till. Grejjt.

I övrigt? Lawn party var lame, förutom att man fick gratis grejer. Största behållningen (bildligt talat, de försvann ju rätt snabbt) var gratis snowcones - numera även kallade icecones. Sen gick vi in på rummet och tittade på She's the man för typ tredje gången på tre dagar. De andra, d.v.s. Den var rätt underhållande första gången, men... eh. Den är inte lära-mig-alla-repliker-i-hela-filmen-utantill-rolig. (finns det nån sån?)

coolest professor/lamest thing ever.

Såja. Efter att ha väntat i ytterligare dryga timmen idag fick jag äntligen diskutera med professorn och konstatera att han var mig en cool snubbe. Såna petitesser som att kurser var fulla brydde han sig inte om utan sa bara att han måste kolla upp namnet på läraren så att han kan förfalska dennas signatur på ett papper som intygar att jag får gå ändå. Så nu ska jag läsa young adult literature, american indian in literature, american nature literature, intro to creative writing och american popular music. Imorgon börjar allvaret. Eller nåja, jag ska i alla fall gå på en lektion.

Jag har också varit på workshop med andra internationellisarna, där vi bland annat fick lära oss hur man ska skriva adress på ett kuvert (visste ni till exempel att man måste skriva adressen för att det ska komma fram? jag trodde att det räckte med att bara skriva 'till mamma' och lägga i postlådan!) och att pounds och ounces inte är det metriska systemet. Därtill fick vi veta att namnet Emporia härstammar från en grekisk stad, "so your culture has inspired us". Auditoriet, bestående av kineser, koreaner och finnar, kände sig alla väldigt inspirerande.

pissed off and courseless.

Hej, välkommen till Emporia State University! Här har vi framförhållning och planeringsförmåga.

Efter en morgon av pappersifyllande - sjukförsäkring (jag kryssade i ja på alla frågor, även om jag inte vet om det stämde), ID-kort (som jag redan fått eftersom man behöver det när man bor på campus), vaccinationer (tydligen är jag nudå i alla fall en smittohärd även om jag gick igenom en massa trassel hit och dit för att vaccineras mot hjärnhinneinflammation, eftersom jag bara är vaccinerad mot A och C och jag borde ha två till) - skulle vi äntligen få träffa en studierådgivare för att få anmäla oss till kurser. Först väntade vi en trekvart så att alla (klåpare) skulle hinna få alla papper färdigt ifyllda. Sen gick vi över till engelskainsten. 10.30 skulle vi enligt schemat träffa gubben. Vänta, vänta, vänta. Klockan 11 kom han ut ur sitt kontor, tittade på oss och ojade sig över att oj, så många (typ tio) vi är! Han skulle ju träffa en typ klockan 11 och ha möte i tre timmar! Han gick tillbaka in på sitt kontor. Vänta, vänta, vänta. 15-20 minuter senare kommer han ut på nytt och ojar sig igen över att vi är så många innan han går tillbaka. Vänta, vänta, vänta. Kvart före tolv kommer han ut till oss och säger att nä tyvärr, ni är nog för många, han hinner med kanske tre idag, nåja, fyra då, ni andra får komma tillbaka imorgon klockan nio. Tyvärr blev det nu så här, men jag är en gammal gubbe, och antalet studerande varierar ju så från år till år, ibland är det inga alls som ska studera engelska.

Right. För det är ju inte precis som att vi ansökte i våras och de har vetat vårt huvudämne sen dess. Eller vänta, jo förresten, precis så är det ju.

Jag är beredd att döda nån.

Men annars är allt bra.

EDIT: Klockan är två, jag har lugnat ner mej och går för att betala avgiften för boende, för att jag får använda campuset (350 effing dollars!). Anmäler mej, väntar, går med gruppen, står i kö, vår följeslagsgubbe konstaterar att so, you signed up for classes, huh? No?? Ojdå, då är du inte enrolled och om du inte är enrolled så kan du inte betala. Harkel. Detdär. Hejdå!
Joattdetdäran. Pistol, anyone?

amerikansk kultur: cha-cha och wal-mart.

"Så... Äter alla människor i Europa med både kniv och gaffel?"

Ja sii. Det är den stora frågan.

Idag är det family picnic. Min familj är inte på väg hit (det går ett sus genom salen). Inte någon annans heller, verkar det som, alla verkar ganska samstämmiga om att det är lite lame att föräldrarna ska komma hit två dagar efter inflyttningen. C'mon, we're in college! Typ.

Igår kväll var vi på en dans, a.k.a. högstadiedisco. Helt roligt, en stund, och jag fick mig en rejäl dos amerikansk kultur när vi did the cha-cha (what?). Men sen blev det rätt tråkigt, och i brist på vetskap om några partaj eller i brist på ålder ("hey, she can go, she's oold" - thanks, mate!) gick vi hem och sova istället.

Igår var vi också till Wal-Mart, detta mecka av amerikansk kultur. De köpte chips, limsa; jag köpte äpplen och vatten. Eh. Jo. Äpplen är dyra, btw.

Jaja. Snart är det brunch in the caf som gäller, sen nån mystisk meet-and-greet med internationella studerandena, följt av convocation. Whatever that is.

live from emporia:

98 grader. Luften står stilla.

Men annars bra. Flygresorna förflöt utan större missöden, om man inte räknar med att jag höll på att missa planet i London och att min bänkgranne började gråta mitt i Harry Potter (vad händer där?) och att min arm har börjat flaga av (efter att jag spillde en kopp kokande vatten har den varit randig, nu är den randig i trikålår). Sen biltransport till Emporia och checkin på motellet när chaffisen väl hittade dit. Jag tänkte gå ut på en promenad, men jag fick ett slag i ansiktet av värmen och kom så långt som till bensinstationen-mitt-emots vattenflaskor innan jag gick tillbaka. På tv:n zappade jag förbi varningar om värmen och ägnade i stället kvällen åt Scrubs, Bones, Smallville och tillochmed Seventh Heaven (omg, var det tjugo år sen det brukade komma på tv? omg, håller de fortfarande på? omg, Ruthie går i high school och Simon ska gifta sig).

Så. Efter ett antal övningar som inte spelade nån roll eftersom alla bara var såå villiga att hjälpa till (det känns som att varenda människa är Emma med mig) är jag insettlad (jepp, min svenska är redan förstörd efter en dag, efter fyra månader kommer jag bara att prata om najfin å fåårkin). Rumskompisar är trevliga (åtminstone två av dem; den tredje har bara varit in och vänt i typ en minut så hon är något av ett oskrivet blad), vilket ju är ett plus när vi sover fyra stycken i ett rum. Maten är åtminstone hittills inte lika hemsk som befarad. Och när jag gick en kort runda runt området efter kvällsmaten såg jag sju ekorrar.

All is well, alltså, som de skulle säga over here.