Blott en halvtimme gammal gjorde dagen en dubbel halvvolt med skruv och bestämde sig för att natten är ännu ung och gårdagen ännu yngre. I klartext: efter ett samtal, en ansenlig mängd övertalning samt ett klädombyte befann jag mig till allas vår stora förvåning på ett dansgolv på en centralt belägen nattklubb i Finlands blåsigaste stad. I densamma lokalen fick jag sedan lyssna till både riktigt gammal hederlig dålig musik och en vinolent man som drog hudflagor från sin hand och ansåg att glassplitter på bardisken var det sämsta påhittet sen Lena PH:s anställning som programledare för Melodifestivalen.
Ett par timmar senare traskade jag sedan hem i snålblåsten, i sällskap av övernattningsgäst. Gästen i fråga hamnade i min bäddsoffa främst på grund av att hon blev utsparkad från det tidigare logementet på grund av sin förmåga att uthärda i sitt tjat, och förgyllde min onsdagsmorgon genom att stiga upp blott några timmar senare, på grund av förpliktelser till sina fans som räknar med att få se henne i TV. Och vi vet ju alla hur bra teveprogram det blir när huvudpersonen inte är med i filmen (åtminstone alla som har sett Bullens brevfilmer). Efter att sålunda ha förplägnat nattgästen med nybryggt kaffe och chokladkex och sett henne försvinna i snöstormen, återvände jag till sömnens förlovade land och stannade där tills jag nästa gång blev väckt, denna gång av nattgästens utsparkare, som ville komma på besök. Eftersom det finns få saker som tilltalar mig mer än att bli visiterad på morgonkvisten spenderade jag således en tid tillsammans med keramikern & expressionismkännaren innan hon tog sin flykt till de mindre vindpinade landskapen i norr.
Restn åv daan ha ja int gjort ett mitä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar