Jag tror inte jag fattar. Det tar slut här. Inget mer. Inget mer. Jag försöker anpassa mig till tanken. "Are you ready to go home?" frågade Jonny. "I'm ready to go home, but I'm not sure I'm ready to leave," svarade jag. This is it. Jag har fortfarande fem dagar i Emporia, men den här dagen var sista dagen, för det har ingenting, ingenting med stället att göra. Nu ska jag ha detox; försöka få ut det ur blodet, försöka bli redo att åka hem. Jag sade hejdå idag, till Jordan, till Kira, till Erin, till Joseph, till Ashley, till Alli, till Joel, till Scott, till Ray, till Craig, till Suzanne, till John, till Jonny. Listan är ändlös. Ändlös. Det tar aldrig slut, och ändå är det just det det gör. Nu är det slut.
Soundtrack: Ben's Brother. För det är inte bara bra, det är precis så. A second, a minute, an hour, a day and its gone. Little by little it fritters away; try as you may you can never replace it. A moment of beauty you stumble upon; as long as you treasure whatever it is, whatever it is could never be wasted.
Soundtrack: Ben's Brother. För det är inte bara bra, det är precis så. A second, a minute, an hour, a day and its gone. Little by little it fritters away; try as you may you can never replace it. A moment of beauty you stumble upon; as long as you treasure whatever it is, whatever it is could never be wasted.
2 kommentarer:
jag försökte komma på nån fin och trevlig kommentar som skulle få dej att bli lite happy ... men jag kom inte på nån, kanske för att jag sådär rent egoistiskt sett tycker det är bra att du kommer hem... så nu skrev jag det istället, som du märker...
jag sku så gärna vara hemma redan, det här är ju bara deprimerande. men nedräkningen är i full gång, och snart, snart så får jag träffa dej!
Skicka en kommentar