Jag är skamligt dåligt insatt i år, men höll en tumme för Linda Bengtzing, som ifjol hade det allra bästa bidraget med Alla flickor, och även i år deltog med en trallvänlig låt (även om klädbytet är en sån kliché vid det här laget. Fast, å andra sidan, vad är hela melodifestivalen om inte en enda stor kliché? Det är ju det som är så underbart). Och det gick ju fint. Övrigt:
- Fame-Magnus överraskade positivt. Fast läderbyxorna var väl lite att ta i.
- Electric Banana Band - är inte verbal humor deras grej? Vad är det för mening med att försöka charma ett Europa som inte förstår svenska?
- Hannah Graaf sjöng, till allas vår förvåning, falskt. Stel var hon också, som om hon hade fått en gigantisk botoxspruta insprutad i hela kroppen. Vilket kanske inte är så långt ifrån sanningen, trots allt...
- Andreas Johnsons låt var bäst, trots att refrängen lät precis som... ja, vad?
- Två pojkar kom in på scenen och började rappa om Kuddkrig och plötsligt funderade man om man såg på riktiga melodifestivalen eller juniorvarianten. Det var faktiskt nästan lika bra som "datorn den är jättejättehet, ja het-het, het-het-het-het. Om man spelar mycket, då blir man fet, ja fet-fet, fet-fet-fet-fet."
- Sahlene glittrade mindre än vanligt, och låten var ingen höjdare. Man frågar sig dessutom om hon verkligen satsade på att gå vidare till Eurovision Song Contest, när hon vid det laget är 8-9 (?) månader gravid.
- Aiayeh lät som Andrés Esteche. Det är ingen komplimang.
- Slutligen: Lena PH fick underkänt som programledare. Å andra sidan är jag negativt inställd till henne från förr, så hur objektiv bedömning dethär nu är kan ju ifrågasättas. Å tredje sidan har jag aldrig haft några illusioner om min objektivitet. Jag är ett subjekt - alltså är jag subjektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar