"Det här är en gren där det finns 4-5 bra lag. Vi trodde på guld, men en femteplats var absolut minimi. Sjundeplatsen är... inte bra" sa radiokommentatorn* efter damernas stafett.
Backhoppning. Backhoppning. Backhoppning. Det gör ont bara man säger ordet. Finlands stolta lag i nationalsporten har förvandlats till ett gäng mediokra hoppande hönor i motsats till de flygande örnar de borde vara. Vad hände?
Om inte herrlejonen tacklar tjeckerna (3-2 nu, två minuter in i 3:e perioden) ska jag nog ta mitt pick och pack och flytta till Etiopien istället. Landets enda längdskidåkare, likaledes ordförande för landets skidförbund, Robel Teklemariam vann på herrarnas 15 km över 13 medtävlare och kom i mål som 84:e.
Uppdatering: Jag stannar nog kvar på nordligare breddgrader trots allt, 4-2 mot Tjeckien är ju inte fy skam. Att systematiskt klå upp motståndarna tills de får hjärnskakning och hoppeligen lämnar rinken allihopa så bara en tom målbur återstår är kanske inte världens elegantaste sätt att vinna, men ah well. Vem har påstått att juntfinska hockeyhomsar är förfinade?
* Jo, radion. När TV:n ockuperas av fyra tonårsflickor som tittar på Frendit (Vänner, Friends, Whatever) när spännande OS-grenar avgörs börjar man litegranna ångra att man i ett plötsligt anfall av kompromisslös systerlig ömhet köpte hela 9:e säsongen i födelsedagspresent. Nåja, man har ju bara 15-årskalas en gång i livet. Äsch, det fick ju inte kallas kalas, men jag minns inte vad det skulle kallas i stället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar