en dröm - ingen dröm?

Min högstadietid präglades i hög grad (?) av en TV-serie som hette Sunset Beach. Jag & J har diskuterat upplösningen av denna serie av och till, i och med att varkendera av oss faktiskt såg sista avsnittet, men det har gått rykten om det... (jag har, incidentally, inte lyckats hitta det någonstans på nätet, om nån gör det, meddela!)

Så, nu beslöt jag mig för att undersöka saken en gång för alla. Såhär berättar Wikipedia:

Det slutade gott för de flesta 'good guys'. Och: Ben och Meg gifte sig. Sen, en plottwist: Meg vaknar upp hemma i Kansas och märker att allt som hänt i TV-serien var en dröm.

MEN, sen kommer ännu en plottwist: hon vaknar upp en gång till och märker att hej, int var det sen heller!

(ojojoj, vilken kvalitet.)

vm-guld. och vm-guld.

Dubbla finländska guld inom en timme. Inte fel, inte fel alls. För att citera TV-kommentatorn efter att nationalsången spelats för Virpi Kuitunens och Riitta-Liisa Roponens sprintstafettguld:
"Skön låt det där."

Större än VM-guld i sig är Hannu Manninen-guld, Hannu Manninen-medalj över huvudtaget. Psyket har aldrig hållit förr (ex. OS förra året), oavsett hur överlägsen han än varit i världscupen. Jag vet att idrott sällan följer någon rättvisedevis, men finns det någon som förtjänat en guldsnöflinga är det minsann meiiän manninen.

Sådetså!

tre ord.

Emporia State University.

jag förstår inte vad de betyder, men de är de enda som finns just nu.

fastlagstisdag.

Idag är det dagen med stort F. Med det menar jag inte fredag, för det är tisdag. Utan nu, mina damer och herrar, är det fyrtio dagar till påsk. Hurra! (eller?) Påsk är ju sådär lagom spännande. Fast (utan -lag), denhär påsken blir det roligt, för jag får träffa min syster & hennes man. Jee. Anyway, det är fastlaskiainen idag, som sagt, och jag hade i något skede tänkt aktivera mej i VYY-toiminta och gå och åka pulka (jee!). Fast nu var det ju minus tjugo grader ute, så jag struntade i det. Nu har jag suttit och spelat piano i en timme i stället. Gott så. Fastlagsbulle har jag dock ätit, minsann. Det största problemet denhär tiden på året brukar vara att välja om man ska äta bulle med mandelmassa eller sylt, båda är ju gott. Det brukar sluta med att jag måste äta en av vardera. Hittills i år har jag bara ätit med mandelmassa i i alla fall, det är ju det som är det riktiga. Apropå riktigt, eller nånting annat, så ska jag vara respondent i morgon. Jag måste ta på mig mitt nya vackra halsband*som moraliskt stöd, annars dör jag, tror jag. Min kandidatavhandling, som jag har svettats och blött för hela året (nåja) ska alltså dissekeras in i minsta detalj. Kanske i alla fall. Om det går som förra veckan, då Riina och jag var opponenter åt Marja, så behöver jag inte vara orolig. Herr T pratade bullshit 80 % av tiden, så det var liksom inte tid för så mycket annat. Nåja. Jag är både skräckslagen och nyfiken. Det ska bli spännande att höra vad de tycker om den. Åtminstone om de tycker att den är bra :P

* joatt, jag måste ju få in det på ett hörn, jag köpte/fick ett halsband i lördags, och jag är litegranna förälskad så att.

mitt undermedvetna skriver sånger medan jag sover.

(jag har redan skrivit dethär en gång, men jag är så imponerad av mig själv att jag måste göra det en gång till :P) eli:

Jag vaknade i morse med en sång på hjärnan. Det är ju inte så konstigt, kanske, det händer ju sig med jämna mellanrum. Det som däremot aldrig har hänt förr är att sången har en helt nyskriven text, med rim och allt, och dessutom handlar om min lärare. Förrän du hinner tänka längre: nej, jag drömmer inte snuskiga drömmar om min lärare med tillhörande serenader. Så här gick texten:

Jukka är min kandidathandledare.
Jukka är min kandidathandledare.
Han är jättedålig.
Han är undermålig.
Jukka är min kandidathandledare.
(mel: herren är min starkhet och min lovsång)


På något sätt känns det ändå fint att veta att det finns något alla mina medvetanden är överens om.

datagurun jag?

Jag vet inte vad det kommer sig av, men jag har blivit utnämnd till datagurun i vår finska skriftlig färdighetsklass. Varje gång blir jag nu tillfrågad om hur man ska ändra inställningar för att skriva ett formellt brev. I och med att det är samma sak varje gång känns det ju lite som att någon kanske borde ha lärt sig vid det här laget. Men å andra sidan: jag ligger ganska i lä när vi ska läsa andras arbeten och kommentera språket, så det är ju trevligt att man kan få känna sig bra på nånting...

anna nicole smith är magisk!

Jag läste en notis i HBL idag att Jordan rättsläkare eller hennes kolleger ännu inte lyckats lista ut hur det kommer sig att Anna Nicole Smith icke är mera. I notisen stod det ungefär som så att man inte hittat några spår efter narkotika eller andra orsaker som kunde ha förorsakat hennes död. Man kunde faktiskt ha skrivit att "a team of doctors had examined the bod[y], and had concluded that [she] had [not] been poisioned, stabbed, shot, strangled, suffocated or (as far as they could tell) harmed at all. In fact, the report continued, in a tone of unmistakable bewilderment, [Anna Nicole Smith] appeared to be in perfect health - apart from the fact that [she was] dead".

Låter det bekant? Javisst. Det må bero på att jag har spenderat varje vaken minut tillsammans med min kandidatavhandling på sista tiden, men jag tycker det låter misstänkt likt ett dödsfall som åstadkommits av Avada Kedavra.

inte lat, bara signfixerad.

"Jag är inte lat, jag är bara... sign-fixerad", är en fras som jag nyttjade för ett par dagar sedan. Jag minns inte vad det handlade om (minns du, j?), men jag har konstaterat att det stämmer mycket bra. Beakta till exempel följande scenario: det var torsdag, jag hade fyra håltimmar emellan mina lektioner och gick hem, trött och huvudvärkig. Sov en stund, och vaknade med ännu mer dundrande huvud. Skippade föreläsningen och sov två timmar till istället. Nästa torsdag: solen skiner och jag går hem för att invänta kvällsföreläsningen. Jag somnar, och vaknar med huvudvärk. Jag bestämmer mig för att hoppa av kursen. Universum verkar ju vilja det, så vem är jag att bekämpa det?

Apropå föreläsningar så bara äälskar jag att komma till skolan en fredagsmorgon och upptäcka att ingen är på plats. Jag hade kollat mejlen, opintoasiat & wompat, alla tänkbara sidor där information om eventuell icke-föreläsning kunde finnas, eftersom det var tal om att vi kanske skulle gå och lyssna på en licensiatavhandlingspresentation istället, men det fanns ingen info någonstans, så jag antog att vi hade lektion som vanligt. Antog fel, tydligen. Borde man bara inse sånt där av sig själv?

Nå, jag for till stan istället, och konstaterade att svenska bokhandeln Gros är värda pris och lov och hallelujasång och konfekt. Jag frågade efter en omfattande svensk-engelsk-svensk ordlista på CD-rom. Tanten kollade upp att båda Norstedts varianter är 'definitivt slut' och hon visste inte om några andra ("men du kan ju gå till bibban och kolla vad de har där, så kan vi kolla om de går att beställa sen åt dej").
- Men det finns ju den här, sa hon och räckte mig ett fodral.
- Tack, men jag har redan ett antivirusprogram, sa jag.
Hon skrattade till sådär som bara tanter kan när de i misstag räcker en ett antivirusprogram istället för en CD-rom med ordlista över 13 olika språk och 3 000 000 uppslagsord. Sen gav hon mig den andra skivan och sa att jag kan låna hem den och bekanta mig med den om jag vill.
- Det är ingen panik med att lämna tillbaka den, det kommer ju helg emot och allt. Men du får gärna berätta vad du tyckte om den sen.
Service? Aj tink såå.

finska idols.

Domarna i finska Idols är helt ute och pedar. Dagens semifinal:
Först ut var snubben som studerar vid samma universitet som jag. Han sjunger bra, men hade valt en helt sjuk sång. Domarna dissade totalt, vilket var delvis berättigat. Sen en typ som sjöng Wicked game helt superbt. Domarna dissade totalt. Sen kom en skjortbeklädd yngling som väl sjöng helt hyggligt, men både hans röst och hans hela uppenbarelse skulle passa bättre in i en kyrkokör än i en poptävling. Domarna var överlyckliga. Sist snubben som ser ut som en femtonårig flicka snarare än en tjugotvåårig man, men han sjunger jättebra. Domarna dissade låtvalet helt.

Ptja, jag får nog helt enkelt konstatera att jag saknar en fundamental bit av den finska folksjälen (and i might just be better off without it).

alpina vm.

Så nu gick Anja Pärson och vann VM-guld utan att ha presterat ens godkänt hittills under säsongen. Förvånande? Inte alls. Det där med att alltid vara bäst när det gäller får svenskarna med modersmjölken eller i DNAt.

Däremot tycker man ju att det av dryga nio miljoner svenskar borde finnas någon med bättre engelskt uttal än snubben som påade vid medaljceremonin.

stackars stående bord.

Mina damer och herrar, jag ber om att få upplysa er om en viktig fråga som tyvärr är alldeles undanskymd bland alla irakkrig och kärnkraftverk och översvämningar: nämligen språkrasismen.

Nu kanske du tror att jag pratar om att människor diskrimineras och mobbas för sina språkkunskaper eller brist på dito, men det gör jag inte. Jag pratar inte heller om åtgärder för att hindra finlandssvenskans potentiella dekadens och död, eller pakkoruotsia.

Nej, jag pratar om stackars små ord och uttryck som inte hör hemma nånstans, som inte är accepterade nånstans och som räknas som mindervärdiga bara på grund av det.

Idag har jag lärt mig att 'stående bord' är en finlandism i svenskan, och därmed inte fullt godkänd i officiellt språk; men att det inte heller är accepterat att säga motsvarigheten 'seisova pöytä' på finska. Åtminstone sa min lärare det, just innan hon brast ut i ett hånskratt över det faktum att det ju inte finns bord som ligger. Så varifrån kommer det? Jag vet inte. Jag tycker det är lite konstigt.

21.7.2007

Lite sent kommer nu mina reaktioner på utgivningsdatumet av sista Harry Potter-boken. Jag var underligt besviken först, faktiskt, och inte på grund av att jag sörjer över att serien är slut sen, utan ur rent marknadsföringssyfte. Och varför bryr du dig om det, kanske du undrar. Att det verkar helt vrickat att releasa OotP-filmen och DH-boken inom en och samma vecka, då man kunde sprida ut hypen över två år istället, är ju inte egentligen någonting som jag borde ha något intresse av. Det är ju inte mitt problem, direkt. Så nu har jag tänkt se fram emot det istället.

(lite störande är det kanske att jag skulle haft så mycket mer ainetta till min kandi om jag hade skrivit den nästa år istället, som normalt folk. men det är nu sånt som händer.)

programvärdar utsedda!

Idag har man alltså avslöjat vem som är programvärdar för Eurovision Song Contest: Jaana Pelkonen och Mikko Leppilampi.

Första reaktionen: Thomas Lundin då?
Andra reaktionen: Mikko who?
Tredje reaktionen: omg, inte hondär Jaana nu igen.
Fjärde reaktionen: de skulle nu ha behållit Heikki om de måstade välja nån av det som börjar framstå som standardvärdparet i finsk tv, han är ju åtminstone hot.

Apropå standardvärdpar förresten, är det bara jag som har missat det eller är hopp mellan kanalerna inte alls lika skandalöst i Finland som i Sverige? Jaana & Heikki ledde ju Idols också, men att de ledde nationella uttagningarna till ESC var väl ingen stor sak, jämfört med, say, Kristian Luuk som programledare för Melodifestivalen?

ESC Finland, kval 3 & Sverige, kval 1

Bara ett kort inlägg för att konstatera att lördagens upplaga av euroviisutkvalet var den kvalitetsmässigt bästa hittills, och att han sångaren i Lovex hade fin hatt.

Skamligt nog såg jag inte nånting alls av första deltävlingen i Melodifestivalen, på grund av att jag faktiskt (förvånande nog?) prioriterade kaffe med en vän, och när jag kom hem var tv:n ockuperad av syster liten och nån av alla jocki-arna som helt oortodoxt satt och tittade på nån film. Anna Book & Tommy Nilsson vidare, however - hur reaktionärt är inte det?

barnpornografi?

Är det bara jag som känner mig något... disturbed, när man läser om att Daniel Radcliffe, han som spelar Harry Potter, ska vara med i pjäsen Equus i West End och vara helnaken på scen? När bilder som den här publiceras, och man kan läsa i en artikel att regissören kommenterade hans nakenhet med "Oh my god", och producenten påstår att "we all went 'wow'", och pojken i fråga är sjutton år gammal - är det inte barnpornografi?

ESC Finland, kval 2.

Min första reaktion på kvällens första bidrag var: "Jag älskar Finland". Jukka Kuoppamäki är 64 år gammal, och var verksam redan på 50-talet. Han stod där och vaggade med sin gitarr som en blandning mellan Olsen Brothers, Kalle Anka och en väckelsepredikant, och som en fortsättning från föregående veckas hawaiiskjortor. Det finns inte ett annat land i hela världen där det här kunde ske, det är min bestämda uppfattning. Det är så out-of-place och juntfinskt och humppa att mitt inre smälter så till den grad att den finska folksjälen blottas (den finns där, men oftast ganska dold).

Så Humane. Det var ju lite spretigt och lite svagt sångmässigt, och fel låt gick vidare, tror jag, men de var så väldigt olika stilmässigt att det är svårt att säga.

Katra... ja, vad säger man? Nightwish-ripoff? Hon är ett perfekt exempel på det jag inte tycker om med vissa klassiskt skolade sångare: det låter så skolat att det ligger på gränsen att låta falskt hela tiden (paradoxalt nog). Första låten fick överväldigande majoritet, och har efteråt även skapat en smärre skandal genom att anklagas för att vara plagierad. Frikänd är den hursomhelst, och Tietäjä deltar i finalen.

Pausprogrammet fortsätter att rocka fett, så till den grad att mina fingrar (heelt omedvetet, jag försäkrar) hoppar omkring på fjärrkontrollen och byter kanal. Jag ser SÅ fram emot finalen.

mjölkpojken i kassan.

Igår gick jag via Siwa på hemväg från skolan för att köpa mjölk. Valio kör just nu en kampanj med dikter på sina mjölkpaket: sex framträdande finländska poeter har skrivit tre dikter på var, och dessa dikter trycks på mjölkpaketen. När jag kom till kassan och lade paketet på bandet, tog gubben i kassan det, satt och läste dikten, skrattade för sig själv och sa:
- Toi runo oli hyvä. Ei oo olleet hirveän hyviä, mut tossa oli edes jotain. (typ)
Det tyckte jag var roligt. Härmed lägger jag till honom till min lista över gulliga gubbar. Åtminstone förr brukade de ju ha sånadär kampanjer där de sökte efter årets mjölkflicka/mjölkpojke. Jag skulle nominera honom, om det inte fanns åldersgräns.

Dikten löd enligt följande:

Mies yrittää lepytellä.
On erityisen hellä.
Keittää kahvit
ja muistaa maidon.
Osaa rakastamisen taidon.

- Eppu Nuotio

(Fri översättning av gubbens replik:
- dendär dikten var bra, de har ju inte varit så bra, men dendär hade i alla fall nånting speciellt.

Fri översättning av dikten:
Mannen försöker blidka / Är speciellt ömsint / Kokar kaffet / och kommer ihåg mjölken. / Kan konsten att älska.)

ode till en isprinsessa.

Dethär är ett hyllningsinlägg till Kiira Korpi och hennes bronsmedalj i EM. Inget perfekt åk, men tillräckligt bra, tydligen. Det lovar stordåd inför framtiden.

Till yttermera visso: hälften av de sex bästa damerna var finländskor. Inte fy skam alls.

jag vet inte.

Ibland känns det som att man har så supermycket att göra att man får ångest bara av att tänka på saken. Men sen om/när man tar sig i kragen så hittar man ändå inte alla dedär grejerna som man hade måstat göra och huvudet blir ännu tommare än normalt. Som nu. Jag upptäckte till min stora glädje att jag började klockan två idag och inte tio, som jag trodde. Great, tänkte jag, då kan jag aktivera mig med både kandidat och annat skolarbete som måste göras och som jag inte orkat göra de senaste dagarna för att jag har sovit varenda vaken minut. Jag skrev ner tre punkter på ett papper, och sen visste jag inget mer. Jaha? Jag vet inte. Jag vet inte. Jag sätter min tilltro till helgen. Jag brukar alltid se vasa-helger som en stund då jag kan ta itu med en massa saker. Sen sitter jag och tittar på teve i min ensamhet hela helgen i alla fall. That's life. Eller är det?

ESC Finland, kval 1.

Nu börjas det igen! :D

Samma koncept som ifjol (tolv specialutvalda deltagare uppträder med två låtar på var, tittarna röstar vidare den ena som tävlar i finalen), samma programledare (Heikki borde inte ha blonderat håret), samma sorts pausunderhållning (det gick upp för mig att finnarna kommer att stå för pausunderhållningen i ESC-finalen i år, och plötsligt kunde jag se det positiva med att jag inte fick tag på biljetter: jag behöver i alla fall inte sitta där och skämmas).

Det började med Jani & the Jetsetters och det var inte utan att det kändes som att någon suttit och tänkt "nå, nu har Finland visat att vi kan vinna vi också, nu kan vi gå tillbaka till äktfinska schlagerbidrag och ta den ärevördiga sistaplatsen som vi saknat (borta bra men hemma bäst)". Hawaiiskjortorna, 80-talsfrisyrerna och den befriande osnygga dansen bidrog till fullträffen. Den bättre låten gick vidare, men tyvärr innebar det att hawaiiskjortorna rök. Nu hoppas vi bara på att de ändå gör comeback i finska finalen!

Hanna Pakarinen var något av en besvikelse, faktiskt. Den första låten var en powerballad som för all del var helt okej, men... tja, en ballad. Den andra låten var bättre, men var för låg för henne, så sången kändes tidvis lite krystad. Efter tekniktrubbel (?) då fel låt utropades till vinnare (nå, det är väl bra att de får testa sånt i dethär skedet, så behöver vi inte vara med om det i den stora europafinalen...), gick så den andra låten vidare. Gott så.

Lordi gjorde ju något nytt ifjol, men nu är det ju de facto gjort, och Thunderstone kändes lite som en blekare, mindre originell variant. Låtarna var relativt jämlika, så resultatet var väl helt okej.

i brist på vettigare saker att skriva är ju listor roliga.

UTSEENDE
[ ] Jag är kortare än 160cm.
[ ] Jag har många ärr.
[x] Jag skulle vilja att mitt hår var av en annan färg.
[ ] Jag har vänner som aldrig har sett min naturliga hårfärg.
[ ] Jag har tatuering.
[x] Jag har haft/har tandställning.
[x] Jag har glasögon/linser.
[ ] Jag skulle gå på plastikoperation om det var ofarligt och gratis.
[x] En helt okänd person har sagt att jag är snygg.
[ ] Jag har mer än två piercingar.
[ ] Jag har piercingar på andra ställen än i öronen.
[x] Jag har fräknar

FAMILJ
[ ] Jag har svurit åt mina föräldrar.
[ ] Jag har rymt hemifrån.
[ ] Jag har blivit utslängd hemifrån.
[x] Mina biologiska föräldrar är ihop.
[ ] Jag har ett syskon som är under ett år gammal.
[x] Jag vill ha barn nån dag.
[ ] Jag har barn.
[ ] Jag har minst ett barn.

SKOLA/JOBB
[x] Jag studerar.
[x] Jag jobbar.
[ ] Jag har somnat i skolan/på jobbet.
[x] Jag gör nästan alltid mina läxor.
[x] Jag har missat mer än en vecka av skolan.
[ ] Jag har stulit någonting från min skola/arbetsplats.
[ ] Jag har fått sparken.

SKAMLIGHETER
[x] Jag har sagt ”lol” i en riktig diskussion.
[ ] Jag börjar ännu gråta av Disney-filmer.
[ ] Jag har pissat på mej av skratt.
[x] Jag har fört konstiga grisljud när jag skrattat.
[x] Jag har gråtit av skratt.
[ ] Jag har limmat fast min hand i något.
[x] Jag har skrattat tills någon form av dricka har kommit ut ur näsan.
[ ] Mina byxor har gått sönder på en offentlig plats.

HÄLSA
[ ] Jag föddes med en sjukdom.
[ ] Jag har fått stygn på ett öppet sår.
[ ] Jag har brutit ett ben.
[ ] Mina tonciller har tagits bort.
[x] Jag har suttit hos läkaren med en vän.
[ ] Mina visdomständer har tagits bort.
[x] Jag har genomgått en allvarlig operation. (vad är allvarlig?)
[x] Jag har haft vattkoppor.
[ ] Jag har haft/har astma.

RESANDE
[x] Jag har kört mer än 300km på en dag. (räknas det att jag suttit på?)
[x] Jag har flugit.
[ ] Jag har varit i Ryssland.
[ ] Jag har varit i Kina.
[x] Jag har varit i Sverige.
[ ] Jag har varit vid Haldefjäll.
[ ] Jag har varit i Japan.
[ ] Jag har varit i USA.
[ ] Jag har varit i Afrika.

EFARENHETER
[x] Jag har tappat bort mig i min hemstad.
[x] Jag har sett en fallande stjärna.
[x] Jag har önskat då jag sett en fallande stjärna.
[x] Jag har varit på en offentlig plats i min pyjamas.
[ ] Jag har tryckt på alla knappar i en hiss.
[ ] Jag har sparkat en kille mellan benen.
[ ] Jag har varit i ett casino.
[ ] Jag har hoppat fallskärm från ett flygplan.
[x] Jag har lekt sanning eller konsekvens.
[ ] Jag har druckit en hel liter mjölk på en timme.
[ ] Jag har krockat en bil. (nej, jenni, det har jag faktiskt inte)
[x] Jag har skidat.
[x] Jag har medverkat i ett skådespel.
[x] Jag har träffat någon från internet i det verkliga livet.
[x] Jag har fångat en snöflinga på min tunga.
[x] Jag har sett norrskenet.
[ ] Jag har suttit på ett tak på natten.
[x] Jag har aprillat någon.
[x] Jag har åkt taxi.
[x] Jag har ätit sushi.
[x] Jag har åkt snowboard.

FÖRHÅLLANDEN
[x] Jag är singel.
[ ] Jag är förlovad.
[ ] Jag är gift.
[x] Jag har varit på en blind date. (om man räknar kom-såg-och-stack som en date?)
[ ] Jag har blivit dumpad oftare än jag själv har varit den som dumpar.
[x] Jag saknar någon just nu.
[x] Jag är rädd för att bli övergiven.
[ ] Jag har skiljt mig.

SEXUALITET
[ ] Jag har varit förtjust i en person av samma kön.
[ ] Jag har varit förtjust i en lärare.
[ ] Jag har blivit kysst i regnet.
[x] Jag har kramat en för mig helt okänd person.
[ ] Jag har kysst en för mig helt okänd person.

ÄRLIGHET
[x] Jag har gjort något som jag lovat någon annan att inte göra.
[x] Jag har gjort något som jag lovat mig själv att inte göra.
[x] Jag har smugit ut utan lov.
[x] Jag har ljugit om var jag är för mina föräldrar.
[x] Jag har en hemlighet som ingen vet. (troligen...)
[x] Jag har fuskat i ett spel.
[ ] Jag har struntat i ett prov.

DÅLIGA TIDER
[x] Jag har druckit alkohol.
[ ] Jag dricker mig berusad mer än en gång i månaden.
[ ] Jag kan inte svälja piller.
[ ] Jag har blivit diagnoserad med klinisk depression.
[ ] Jag tar mediciner mot depression.
[ ] Jag har anorexi och/eller bulimi.
[ ] Jag har sovit en hel dag utan att ha behövt det.
[ ] Jag har gjort mig själv illa med avsikt.
[x] Jag har vaknat gråtande.

DÖDEN
[ ] Jag är rädd för att dö.
[ ] Jag hatar begravningar.
[ ] Jag har sett någon dö.
[ ] Någon nära till mig har försökt begå självmord.
[ ] Någon nära till mig har begått självmord.

MATERIALISM
[ ] Jag äger mer än 5 rap CDs.
[ ] Jag äger en iPod eller en mp3-spelare.
[ ] Jag har en ohälsosam relation med anime/manga. (räknas mangaporn? :D)
[ ] Jag äger många dyra designerväskor.
[x] Jag äger något från H&M.
[ ] Jag samlar på serietidningar.
[x] Jag äger något från Benetton. .
[ ] Jag äger något jag köpt på E-bay.
[x] Jag äger något från Diesel.

RANDOM
[ ] Jag har lätt för att öppna mig för nya människor.
[x] Jag ser på nyheterna.
[ ] Jag dödar inte insekter.
[ ] Jag svär ofta.
[x] Jag sjunger i duschen.
[x] Jag är en morgonperson.
[x] Jag betalade för min rington.
[x] Jag är petig med grammatik.
[x] Jag är en sportfanatiker. (enligt vems definition?)
[x] Jag tvinnar mitt hår mellan mina fingrar.
[ ] Jag är bra på att baka.
[ ] Min favoritfärg är vit, ljusröd eller ljusblå.
[ ] Jag skulle ha pyjamas på mig till skolan.
[ ] Jag vet hur man skjuter.
[x] Jag är kär i kärleken.
[x] Jag skrattar åt mina egna skämt.
[ ] Jag äter snabbmat varje vecka.
[x] Jag är bra på matematik. (påstod min mattelärare i alla fall... när han tittade på en uppgift jag hade räknat fel.)
[ ] Jag tror på spöken.
[ ] Jag är online 24/7 på msn, även som ”Borta”.
[ ] Jag har inte lämnat in arbeten och ändå fått 10 i en kurs.
[ ] Jag kan inte sova om det finns en spindel i rummet.
[ ] Jag är väldigt kittlig.
[ ] Jag älskar mörk choklad.
[ ] Jag biter på mina naglar.
[ ] Jag spelar dataspel.
[x] Jag är bra på att minnas ansikten.
[x] Jag är bra på att minnas namn.
[x] Jag har ingen aning vad jag vill göra med resten av mitt liv.
[x] Mina svar är ärliga.

det bästa med att ha en kamera...

...är att det är så roligt.

en redogörelse för min dag.

Morgon: jag vaknar, duschar, klär på mig, äter frukost och allt detdär. Sen går jag till skolan (akta dej så du inte blåser bort på brändöbron!)* Efter en eller två minuter i ett rum där vi enhälligt beslöt diskutera Shakespeares tragedier på samma gång som jag har en annan lektion, tog jag klivet ut i världen. Innan jag hunnit svara på andra inviter, blev jag överrumplad av ett I've got a present for you! Tänk så trevligt att läraren hade hittat sitt exemplar av boken så att han kunde låna ut det till mig så att jag kan läsa den och summera under nästa veckas föreläsning! [ähum]. Jag tar en sväng via kandidathandledarens rum för att konstatera att han inte är där. Fördriver tid genom att kopiera massor med papper, och konstaterar att det känns omotiverat att jag köpte 200 kopior till mitt kopieringskort för ett par dagar sen när det bara återstår 90 nu. Går ännu en sväng via kontorskorridoren för att konstatera att herrn fortfarande inte är där. Jag går hem.

Lunchar kinesiskt med mamma (restaurangen var inget att rekommendera - det var den första gången jag ätit på asiatiskt matställe och haft något att säga om riset.) med jatkot i vita huset med rabarberpaj och allt. Läser JT (det går snabbt) och går för att tackla den svenska litteraturen och kulturen ur ett finskt perspektiv. Jag berättar min favorithistoria om när tanten mobbade min finska och påstod att vi inte måste läsa finska i skolan längre. Mellan raderna hinner jag sticka mig in till kontorskorridoren, där herrn faktiskt befinner sig och svarar vagt på mina frågor och pratar bort den limiterade tiden med strunt. På svenska, dock, alltid något. Slutligen en översättningssession där jag återigen konstaterar vikten av att ha lärare som vet mer än man själv, och som dessutom ger intrycket av det. Där jag igår ville avbryta hela tiden ("när kom Farlig midsommar då?" "nej, det är inte alls ovanligt, det är i själva verket definitionen för genren fantasy" etc.), kände jag mig i totalt underläge. Vem visste att 'av' gör verbet transitivt, medan 'i' ska användas i intransitivt syfte? Inte jag i alla fall. Underbart.

Och snart ska jag rastas.

* Att det blåser på brändöbron beror på en poeternas komplott för att allitterera världen. Förf.s anm.

uppdatering gällande mitt finska nyhetsintag.

Nån gång, när jag har fått några nya tankar eller gjort några nya grejer, ska jag göra en riktig uppdatering. Nu skriver jag mest bara för att. En sak som jag insåg idag var i alla fall att jag antingen borde skaffa prenumeration på VBL (j skryter ju så) eller annars bara borde utöka mitt finska nyhetsintag. Nu blev jag alldeles tagen på sängen av Hannu Manninen - och inte på ett bra sätt (han är rätt hot annars, på ett lite sådär blygt nördsätt). På morgnarna brukar jag titta på Gomorron Sverige, och Aftonbladet är sorgligt, och oförklarligt, nog den enda tidning jag nuförtiden läser någorlunda regelbundet. Det fanns en tid när jag tittade på finsk morgonteve, men sen fick min finska etta vad jag kallar nelonen-syndromet, och det är jobbigt att titta när ljudet knastrar oavbrutet. Det fanns en tid då jag brukade logga in på JTs hemsida emellanåt också, men senast jag surfade dit hade de inte uppdaterat på en månad eller så, och dagstidningar hinner ju lätt bli lite föråldrade under en månads tid. Så det är ju sist och slutligen inte mitt fel egentligen. Det bara blir så. Och så går det som det går: jag vet ingenting om vad som händer i mitt land (there's something rotten in the state denmark).

jäättekonstigt.

Min mejl har blivit helt bollistisk (klart det är ett ord, jag skrev ju det just). När man loggar in öppnar den andra eller tredje sidan så jag vet aldrig om jag har fått några mejl eller inte. Sjukt, va?

är jag jag?

Det händer sig ju alltid emellanåt att man kommer in i en existentiell spiral där man funderar på vem man är och var man är och varför man är och om man är och så där. Men aldrig trodde jag då att en sådan stund skulle infalla i en citymarketkassa klockan 14.23 en måndag.

Såhär var det: jag skulle handla mat till mitt supertomma kylskåp och jag betalade med kort. Inget konstigt med det, jag kråkade litegrann på kvittot och väntade mig att jag skulle få mitt kort tillbaka. Men se nej, det gick inte. Kassatanten tittade på baksidan av kortet, där min handstil ännu är nästan läslig, tittade på kvittot, där det bara var några bläckstreck, och tittade på kortet igen. Jag ifrågasätter inte att hon inte direkt kunde uttyda vad som stod på kvittot. Min handstilsreform har eskalerat ner i rent förfall, fråga vemsomhelst i min närhet, men vem skriver tydligt på kvitton liksom? Speciellt när det står fem personer bakom en i kön och pustar och frustar och vill hem med sina kylvaror, det förstår väl alla. Icke så kassatanten, som vänligt men bestämt frågade om jag skulle vilja skriva om min underteckning eller om jag hellre visar ID. Det händer ju sig att man hamnar att visa ID när man handlar för över 50 euro på kort, men tretton euro och sjuttiotvå cent? Jag förstår inte varför det spelar roll, citymarket får sina pengar och tanten får sin lön i vilket fall som helst.

Återstår bara en förklaring: hon såg på mig att jag såg väldigt skum ut, och konstaterade att jag nog inte är jag. Då kommer jag oosökt att tänka på följdfrågan: är jag jag?

emma.

När jag föddes och skulle namnges var namnet Emma jätteovanligt, påstår min mamma och pappa. Fammos kommentar var att bara gamla tanter heter så, och min fasters man lär ha undrat om de har tagit namnet från dedär böckerna (Totte-böckerna?). Sen dess har Emma toppat statistiken över babynamn åtminstone i Sverige, och nu läste jag i National Geographic att Emma var det populäraste flickbabynamnet i 21 delstater i USA år 2005. Jag drar inga slutsatser, men varför måste alla härma mig hela tiden?

Jag ska byta namn till Rullgardina.

associationer.

När jag var liten och skulle lära mig cykla på rätt sida av vägen, hade jag en fusktatuering i form av en nyckelpiga på min vänstra hand. Min bror sa till mig att jag skulle cykla på den sida av vägen som var längre ifrån nyckelpigan. Än i denna dag tänker jag mig höger sida som den som är längre bort från min vänstra hand.

Det är många saker man har lärt sig med hjälp av associationer. I höstas fick jag lära mig att abessiv är -tta, därför att Abessinien är ett fattigt land och där är man utan saker och ting. Man kan tillochmed lära sig av Frendit. Senast vi spelade När och Fjärran, fick jag & syster liten frågan var Bogota är huvudstad. "Bogotá! Wrong, bogóta, but close enough." tänkte jag och boom: Colombia.

Jag minns inte längre vart jag var på väg med det här. Det är så många saker jag har tappat greppet om nu. Jag vet inte vart jag är på väg, i ett endaste hänseende. Nåja. Gott nytt år, det blir nog bra.

din skräck?

USA har fått en ny talman. Hon heter Pelosi. Om man kan finska sådär halvbra är det inte utan att man tycker att det är lite roligt. Det finska ordet pelko böjs i genitiv/ackusativ som pelon, och possessivsuffixet som uttrycker din är -si. Om man således bortser från att man nog tror jag borde ha starkt stadium när man lägger på suffix, kan man översätta Pelosi med din skräck.

Det återstår bara att se vems.

saol - ett poem utan hjälte?

Jag har alltid sett upp till Svenska Akademiens ordlista som något av en ledstjärna i mitt liv. När jag gick på sexan i lågstadiet premierades jag med ett exemplar av densamma, och alltsedan dess har jag sovit med boken under huvudkudden, allt för att ha den i närheten när problem dyker upp.

Men nu har jag börjat vackla i min tro.

Orsaken är ett enda ord: blaha [-ha´] interj. återgivande gapskratt m.m.

Va? Har du någonsin hört någon skratta så? BLAHAHA! Om du läste en serietidning och ordet 'blaha' återfanns i en pratbubbla, skulle du genast anta att personen som utandades bubblan gapskrattade? Kort sagt: wtf?!

parkering.

När vi skulle starta hemåt på nyårsdagen hade Snusktomtens bil fått en beundrare om hängde den i svansen. På annat sätt kan man ju nästan inte tolka följande parkering:

välkommen du till tvåtusensju!

Nu har det gått och blitt ett nytt år igen. Firandet inleddes med att jag blev hämtad vid dörren och skjutsades per omgående till studiestaden av I som hade tänkt ha fest hos J, med mottot Välkommen du till tvåtusensju!. Hemma i lägenheten vittjade jag postlådan på två julkort, meddelande om att min pappa har fått betalt för mig samt reklam för dendär enda butiken som nånsin ger mig reklam (HairStore). Jag skulle helst ha gått och sovit bort förkylningen (yeah, right), men istället bjöd jag damerna på kaffe och så tittade vi på Hair och jag undrade vart världen är på väg egentligen (eller var, då, nu har den ju absolut kommit på rätt köl igen, med Saddam död och Bush lekande fritt i sin sandlåda till världsbild. Anyway, det var en parentes.).

Sen diverse duschar och klädtrubbel senare* styrde vi stegen mot grönare ängder, både vad mat och tapeter beträffar, och festade vilt hela natten lång. Typ.

Nedräkning på torget.

Nåja, rätt så trevligt var det i alla fall. God mat och gott sällskap, hur mycket mer kan man begära egentligen?


* nyårslöfte: mindre bimbo-emma, mer back-to-the-basics-emma.

guddbaj, maj frend.

Jag har ju redan skrivit en minnesruna över min döende kaktus, men jag måste bara få delge er senaste (och sista) nytt: när jag kom till Vasa häromdagen hade även den sista tredjedelen gett upp livsgnistan, dragit sin sista suck, kolat vippen, helt enkelt, som en ballong man har släppt ut luften ur. Tragiskt värre, minsann.
(ber om ursäkt för bildkvaliteten, btw, min kamera har gone superman on me och bränner sönder med blotta ögat. typ.)

besök söderifrån.

Tystnaden och stillheten har lagt sig. Kusiner, moster och man har varit här i dagarna tre och förhöjt stämningen till den grad att jag nu är fullständigt utmattad. Det kan i och för sig ha att göra med förkylningen jag sådär lämpligt till nyåret har gått och dragit på mig; oavsett vore det bra om jag kunde kurera den snabbt innan jag blir sängliggande och mina föräldrar förbjuder minsta lilla plan på nyårsfirande på studieorten, dit firandet annars styrs.


Ett utdrag ur de senaste dagarnas händelsekalender:
Asiatisk mat (utan biobesök mellan varmrätt och efterrätt, men involverande nio personer runt ett såntdär båsbord). Bowling (se bilden). Dans på dansmatta (Lenas julklapp, högst uppskattad speciellt av de yngsta i sällskapet). Släktträff (igen). Jobb (tyvärr). Loppisbesök i jakt på 20-talsinspirerade maskeradkläder till traditionell nyårsfest där söderut (resulterande i överraskande fynd, men även stora missräkningar). Halli Galli (förstås).

Och säkert en massa annat, men huvudet dunkar och snoret rinner. Ergo: sängen nästa.

julefrid, julefröjd.

Dan före dopparedan och jag säljer sista klapparna till tomten och hans medhjälpare. Ännu ett nämen-far-du-nu, konfektask och god jul; skinkan är stekt och brodern med fru är kommen. Kväll: fyller bilen över bristningsgränsen, trotsar regn, mörka vägar, Den vägen, njuter av julspel och förundras, alla resurser som tas tillvara eller kastas bort onyttjade. Julsånger i natten och somnar i hängmattan på tiokilosfilten.

Vaknar i natten, ryggvärk, varför sova i hängmatta? Flyttar ner på golvet när syster meddelar sin vakenhet runt sjusnåret. Levande ljus och föräldrasång, sen ska Lasse och Maja lösa lite till. Grannens gräsmatta lyser grön och han krattar uppfarten. Jag hämtar min fammo, som tror att jag är min svägerska; hon har ingen julstämning. Lutfisk, vitsås, peppar, ärter. Kyrka; smockfullt, stjärnor i taket, herdar fattiga och rika, en maria som sjunger så stämningsfullt, människor man vill känna och inte vill känna, härlig är jorden. Kaffe, eller inte: samtal från Sydkorea med snabba vinkningar innan läggdags. Kaffe, tårta, sen mot alla traditioner julklappsutdelning för bror&frus hinnande med två. Rim, gissningar, skratt, paketpapper och snören; kamera överskuggar. Mat igen och ingen orkar med konsert i kyrkan, fast vi skulle, som vanligt; lite stämningsinsupande och så godnatt i ny pyjamas. And complete, utter blackness.

När juldagsmorgon glimmar blir det duetter för träblås i flera omgångar, i suckan över uteblivna, eller medtagna, julklappsspel blir en bortglömd julklapp hågkommen till skratt och fröjderop och När och Fjärran avverkas till fars och min fördel. Det blir kväll och jag kunde gå ut, men jul är ändå jul och jag stannar hemma och ser på She's the man; visheten återstår att se efter vänners vittnanden.

Annandag och släkten samlas med permis-mommo som mittpunkt. Leker paparazzi och försöker komma underfund med julklappsdockan, jag vill så gärna men det blir så tråkigt. Hem via kusins osedda nybygge och efter välförtjänta åh-så-vackert och glögg bär det hemåt för ännu en omgång spelande - jag vann igen, tillsammans med syster liten den här gången - ännu en skinkbit, ännu en gäspning och snart ska jag återförenas med min pyjamas.

Imorgon är det tredjedag och jag ska handla julklappar.

mysteriet med hundmassakern.

Under promenaden i solskenet (!) och snöfrosten (!!) i morse, lade vi märke till att alla vi mötte hade hundar med sig. Det gick så långt att vi började ställa de fåtalet hundlösa fotgängarna mot väggen: "Var har du hunden? Har du DÖDAT den?!". Sen kom vi hem och läste i JT att nån snubbe hade blivit rånad på sin bakterieodling. Han hade odlat bakteriehundar - låter det suspekt? I think it does. De saknade hundarna har alltså fallit offer för massakrerande bakterier.

Case solved.

försäljning och författarambitioner.

Efter cirka 21 timmar befriande underbart jullov (varav jag sov drygt en tredjedel) var det dags att återgå till vardagen igen. En annan sorts vardag, dock: 7,25 timmar i guldsmedsaffär, i ett försök att övertyga människor om att guld och diamanter är årets julklapp. Det är på sätt och vis ganska roligt, och ger förstås ett välbehövligt tillskott i kassan, men oj vad det är skönt att det är söndag i morgon. Då ska jag gå omkring iklädd pappas gamla kostymbyxor och så ska jag börja läsa min nya bok.

Bok, ja. Pappa och jag var på "Höstens stora kulturshow" i torsdags (jobba till fem - hem, äta, spela död på soffan - iväg till sju - hem, sova. Varför känns det som att jag bara jobbar?). I klartext betyder det att vi lyssnade på en 'dialog' mellan Wivan Nygård-Fagerudd och den nyligen korade Finlandiavinnaren Kjell Westö. Det var väldigt intressant, vi fick höra mycket både om Westö som människa och som författare. Och så fick jag Där vi en gång gått, signerad "Till Emma".

Som alltid vid såna evenemang började jag också fundera på mina egna författarambitioner (och som alltid vänder jag allting till att handla om mig, omg narcissist vadå?). Pappa frågade mig i bilen på väg hem vad min inställning är till skrivande och så, och jag gav det något kryptiska svaret: "Jag har nog ett hopp och en övertygelse om att jag nångång ska skriva en bok... men jag borde göra tvärt emot Kants, om det nu var han, kategoriska imperativ, fast i överförd bemärkelse, förstås". Behandla varje människa som mål, inte som medel. I överförd bemärkelse: behandla varje ord som mål, inte som medel. Det är det jag gör, ofta. Jag fastnar på ordnivån, förtrollas av ordsvängningar och glömmer bort att det viktigaste var att berätta en historia. Tvärt emot, alltså, börja behandla orden som medel för att berätta en historia istället för som mål i sig. Sen kan jag börja skriva.

r.i.p. kinuskikaktus.

Har du nånsin undrat över hur en kaktus ser ut inuti? Jag kan berätta: som kinuski.

Jag har alltid trott att kaktusar är överlevare, såna där som man kan behandla hursomhelst och ändå stannar de kvar. Ungefär som sånadär annoying människor som pratar med sig själv på MSN och tror att de för en diskussion med en. Eller som Gordon Bullit.

Den första kaktusen jag fick till mitt hushålle, Rufus, han har överlevt både det ena och det andra, och blommar för fullt året om likväl (blommorna är troligen fejk, men ändå, han är ju grön och så). Nu i höstas fick jag så en andra kaktus av min mamma. En tredelad* sak som jag inte ska säga vad den ser ut som. Eller såg ut som, rättare sagt. Jag har faktiskt vattnat den, ibland. Men den ena lilla kaktusen började skrumpna ihop, som om den hade fått skrumplever. Om den är alkoholist har den allt lyckats dölja sitt missbruk rätt bra, för jag har då inte sett den hälla i sig sprit i alla fall. Dessutom tror jag inte kaktusar har levrar (däremot känslor, som konstaterat, j!). Jag gav upp hoppet och lät den dö, det fanns ju ändå två kvar. Frågade min mamma om råd huruvida man borde ta bort skrumpleverkaktusen, sådär som när man amputerar tår vid kallbrand och så, men hon trodde inte det. Nu på sistone har även den långa kaktusen sett lite deprimerad ut, alldeles brun och skruttig. Och nu när jag kom hem från klagorundan på stan så hade den gått och alldeles gått av! Och inuti fanns kinuski.

* Jag vet inte om kaktusen är tredelad, eller om det är tre kaktusar intårade i samma lilla kruka. Samma resultat, dock: tre gröna stickiga pinnar som står upp.

tre små ord.

Jag har bara tre ord jag vill säga:

Jullov. Jullov. Jullov!




(...tills imorgon klockan nio då jag börjar jobba.)

svt, you bastards.

Årets julkalender i SVT är en av de bättre på länge.

MEN. Så kom Pyro Pekka. Det är ju en sak att Astrid Lindgren är smygrasist. Det är en helt annan sak när Pyro Pekka är med i julkalendern. Pyro Pekka kanske inte var nån bad guy. Men jag förstod inte vad som var tanken. Skulle han bryta på finska eller tala finlandssvenska? Eller kanske var han sverigefinsk? Näe. Skärpning, SVT.

(det är nästan som när Linda Zilliacus spelade finskan i filmen Ondskan; hon talade en klingande finlandssvenska, men när hon skrev ett brev kunde hon plötsligt jättedålig svenska och bröt på finska. Come on, people. Jag förstår inte att hon ställde upp på det, ens.)

förlovning och frieri.

Ännu en sak som förbryllar mig: Aftonbladet frågar om de nyförlovade Andreas och Jessica är nästa par ut att gifta sig, och Jessica hoppas det, men Andreas måste fria först. Varför det? Är det inte det han har gjort om de har förlovat sig?

brist på motivation.

Jag lider av en allvarlig brist på motivation. Jag hade planerat att vara jätteduktig i helgen och skriva två uppsatser. En blev faktiskt färdig igår, så jag tog resten av dagen ledigt sen (man får ju inte överanstränga sig). Men nu när jag skulle börja fila på nästa (efter att julkalendern var avklarad förstås - uuh, vem är ficktjuven? Amy Diamond, kanske?) stötte jag på den ökända väggen. Elofsson förstår mig säkert. Men jag är inte säker på att Porter gör det. Grejen är egentligen den att vi har tre alternativa deadliner i den här kursen, och måndagen är bara första. Det skulle vara både bra att få in studiepoängen innan jag ska ansöka om utbytesstudier, och skönt att ha den undan före jul (det vill säga onsdag) - speciellt nu när jag tydligen ska presentera min (färdiga?) kandidatavhandling 14e februari*. Men det är svårt att få någonting till stånd när det inte är sådär absolut pakko på det. Istället har jag gjort en rå finska översättning, lekt rörmokare (jo, jag är stolt över mig själv), läst en bröllopstidning, städat, tittat på gamla foton samt... tja, bloggat. Nåja, en del av dedär sakerna var ju faktiskt rätt vettiga också. En del.

* Joatt, jag hade fått mejl av herr Fascistfonetiker. Han tyckte att dethär med Harry Potter verkar ju framskrida snabbast, så han föreslår att vi börjar med det, så Riina & jag ska tydligen opponera Marja den 10e januari, och sen kanske Emmas tar lite längre att undersöka om hon ska ha med barns utveckling och sånt men att hon kan ju ta följande gång hon då. Jå sidu mårjens, säger jag bara. Framskrida? Vad är det? Nåja, jag trodde att det var 14e januari först, så februari är ju lite hemåt i alla fall. 14e januari är för övrigt en söndag, så jag hade helt förberett mej på att skicka ett lätt sarkastiskt mejl á la "How far along should the thesis be before we present it? I might be able to make it, but I would rather not do it on a Sunday. And, oh, by the way, the next time you're off ill, it would be nice if you could give us a heads-up before. Two days afterwards does not help much. Not that we have anything better to do than wait for you to not show up, but still. Manners and that.". Men jag tror jag skippar det. Återstår gör ändå frågorna a) vad gör man när man är opponent? och b) vad gör man när man presenterar sitt ämne?.

rymdrambambula.

En annan grej jag inte förstår är hela Christer Fuglesang-hypen. Människor har varit uppe i rymden sen början av 60-talet, liksom, såhär 45 år senare känns det lite blasé. Eller?

faddergalan.

Igår kväll sände TV4 faddergalan, och sådana evenemang är ju förstås behjärtansvärda och allt det där. Men varför sända från Colombia? Det måste ju ha kostat både skjortan och byxorna att frakta programledare, artister, teknisk personal och utrustning dit, vore det inte bättre att donera de pengarna åt de stackars fattiga barnen™ i stället?

finskt kulturliv.

Igår var jag på teaterföreställningen Elling på Vaasan Kaupunkiteatteri. Idag tittade vi på Matti på muntlig färdighet. Finskt och kulturellt så det förslår.

Teatern var sådär, helt okej rolig, men jag skulle hellre ha gått på Kalevala, som också går nu, även om den säkert är tyngre både rent innehållsmässigt och språkligt. Men det är säkert ett ganska svårt tema också. Den handlar om två män som ska anpassa sig till världen utanför mentalsjukhuset, vilket å ena sidan ju kan vara rätt skojigt, men å andra sidan får man ju akta sig för att det inte går över i lyteskomik, det var ju samtidigt tidvis rätt tragiskt (då sitter man och undrar över skratten i salongen).

Filmen var sämre än jag hade förväntat mig (och då var förväntningarna ärligt talat inte speciellt högt ställda). När filmen började väntade jag mig på något sätt att någon skulle komma med en förmildrande omständighet till varför Matti Nykänen är/har blivit Matti Nykänen. Jag vet inte om det finns någon sådan, men film är ju alltid film (även om det förstås inte är någon Hollywood-produktion vi talar om) och t.ex. tragiska barndomar är ju en väl använd, men också väl accepterad kliché. Men nej, det var spritslag redan från början, och en av Finlands främsta idrottsmän genom tiderna framstår bara som en högst osympatisk människa, utan egen vilja, utan impulskontroll, utan självbehärskning, utan spärrar när det gäller alkoholkonsumtion, utan respekt för människor och så vidare. Vartefter filmen fortskrider framträder visserligen hans kompis som något av en syndabock, men vid det laget hyser man redan en sådan aversion mot Matti att den vinklingen känns påklistrad och fabricerad av antihjälten själv.
Slutligen, jag tror inte att han använde ordet 'minä' en enda gång i filmen - pratar någon faktiskt så?

Ikväll blir det mera film, Makuuni har tvåeurosdagar och jag hade tänkt utnyttja min helg-i-min-ensamhet till att titta på pangpang. Annars när vi hyr film har jag lite svårt att övertala sällskapet till att titta på sånt. Säga vad man vill om J, jag älskar henne djupt, men hennes filmsmak ger jag då inte speciellt mycket för :P (senast försökte hon övertala mig att hyra varenda film med sjöjungfruar i, what's that all about?) Nu blev det faktiskt inte pangpang, utan min eviga kärlek Stålmannen, men jag är glad ändå.

självständighetsdag.

Här vill jag bara skriva ett hyllningsinlägg till vår självständighet. Hipp hipp hurra.

Planer ändras. Jag är de facto inte hemma och bakar pepparkakor, utan i Vasa och sover bort hela dagen. Men ikväll blir det nog ändå självständighetsbal, det är den enda riktiga traditionen vi finländare har, tror jag. När andra nationaliteter går ut på gatorna och dansar salsa och viftar med flaggor sitter vi inne i våra stugor och kritiserar andras klädval. Det säger nog en del om den finska folksjälen.

Nu ska jag sjunga Vårt land.

mitt liv i musik (as of yesterday).

(stulad av jamb)

INSTRUCTIONS:
1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense.
NO CHEATING!

- Will it be OK?
a sorta fairytale

- How are you feeling today?
the only living boy in new york

- How do your friends see you?
precious things

- Will you get married?
wonderwall

- What is your best friend’s theme song?
bring down like i

- What is the story of your life?
a friend at last

- What was high school like?
why you'd want to live here

- How can you get ahead in life?
strong enough

- What is the best thing about your friends?
a waltz for a night

- What is today going to be like?
kissing the lipless

- What is in store for this weekend?
wuthering heights

- What song describes you?
30 minutes

-What describes your grandparents
we will all become silhouettes

- How is your life going?
all is full of love

- What song will they play at your funeral?
lovesong (aching heart mix)

- How does the world see you?
hardly speaking a word

- Will you have a happy life?
the sound of settling

- What do your friends really think of you?
a hesitating cloud of despair

- Do people secretly lust after you?
one by one all day

- How can I make myself happy?
i just don't think i'll ever get over you

- What should you do with your life
där breda hjärtan slår

- Will you ever have children?
hallelujah

klassträff (!).

Jag hade visserligen orerat vitt och brett om att jag aldrig skulle gå på klassträff, men man är väl inte mer än människa. Nyfikenhet, väns vilja och tron på att jag inget vet innan jag prövat gjorde att min lillajulsafton började i ett samlingshus mitt i en samling spöken från det förflutna. Högeligen levande och välmående av ljudvolymen att döma, och inte lika många skrämmande spöken som jag hade befarat, men ändock.

Det var bättre än förväntat (å andra sidan - med de anti-förväntningar jag hade, kunde det bli annat än bättre?). Det var roligt att träffa många människor och prata med dem och höra hur de har det. Vissa människor var roligare att träffa än andra, men så är det ju alltid. Mina klasser var de mest välrepresenterade, både lågstadie- och högstadieklassen hade slutit upp med imponerande stort manskap.


Men ändå. Jag vet inte. Tidvis kände jag mig malplacerad. Det var säkert till största delen, om inte fullständigt, mitt eget fel. Men ja... Jag försöker få något grepp om mina intryck från gårdagskvällen, och tänkte att det kanske skulle klarna om jag klädde tankarna i ord, men det verkar inte hjälpa. Jag får nog låta det sjunka in lite mer. Som helhet var kvällen ändå rolig, om inte annat för att vi fick chansen att besöka ett historiskt kulturarv*. Typ.

* jo, vi skjutsade två ex-klasskompisar till ett ställe dit det tydligen (enligt D:s utsago) hade företagits ett studiebesök på historielektionen i gymnasiet innan vi fortsatte mot metropolen J:stad. Tur att vi inte gick i PG... :P

uppdatering av läget.

Det finns absolut inga som helst gränser för min moral. I morse ringde jag upp jobbet och frågade om det var meningen att jag sku jobba imorgon. Det var det inte... men när du säger det så har vi nog för lite personal, vill du komma? Fiffigt, Elin. Nåja, money-money-money och allt det där, det är ju positivt egentligen (trots att en arbetsdag inbringar typ 30 euro... före skatt).

Övrigt? Syster Liten har spenderat sin praovecka i min stad och min soffa. Det har inneburit en vecka av mycket skratt, mycket glass, mycket shoppande samt inlärning av koreografin till Monicas och Ross' the routine (oh yeah). Jag har också tampats med en slutlig översättning i kursen "languages for special purposes"; är varken nöjd eller glad med resultatet, men kan inte låta bli att känna mig närmast euforisk över att jag inte kan göra något mera åt saken. Om ett par timmar bär det så av norrut för ett 6 dagar långt självständighetsfirande (ack ja, hur jag gläder mig över självständigheten). Det kommer troligen att innehålla idolfinalen (heja markus - han pratar finska! :P), pepparkaksbak (väl?), spel (vi spelade alias på finska idag, mitt förklarande bestod närmast av typen "tämä sana alkaa samalla tavalla kuin ruotsinkielisen 'joulu'", men jag blev spelsugen all the same), musik, familj och andning. Efter det återvänder jag för ett teaterbesök, två finskasessioner, glöggkväll hos dearest samt två-tre essäer som gärna skulle få bli klara innan jag åker hem på riktigt jullov på lucia. Såja, det är min plan för den närmaste framtiden.

Den allra närmaste framtiden ska jag dock spendera med lite packning, ihopbäddning av soffan samt plättstekning.

julstädning.

Idag har varit en sån där dag man helst drar nåt gammalt över sig och sover bort (och när jag säger gammalt, menar jag båtfilten). Utomhus vill man då inte vara, regnet får allt sköta sig själv utan min medverkan. Istället har jag städat både bokhylla och skivsamling, samt julpyntat lite, lite. Det är konstigt, egentligen, jag har länge tänkt att jag har för mycket böcker / jag har för lite bokhylla. Så nu tänkte jag att jag flyttar skivorna som finns ovanpå bokhyllan bort därifrån, så kan jag lägga böcker där också. Sagt och gjort, pianot vaktar numera över mina skivor; men döm om min förvåning när jag hade plockat ur bokhyllan och plockat in igen - det rymdes hur bra som helst. Antingen har nån gått och stulit böcker medan jag städade, eller så... ja, jag vet inte, några förslag på tänkbara scenarion? Hursomhelst känns bokhyllan mer harmonisk nu.

Jag började dock fundera lite över ordning och reda. Skivorna står numera radade i alfabetisk ordning, vilket känns helt naturligt. Under åren har jag testat både genreordning och färgordning enligt regnbågen, men alfabetet känns klassiskt och pålitligt. Nu senast har jag haft en någorlunda genreartad klassificering, men i två skikt - ett bakom och ett framför. Nu fick alla skivorna komma ut i ljuset, vilket ledde till att vissa förvånande pinsamheter kikade fram. Melanie C, till exempel. Förvånande, inte för att jag överlag har speciellt höga tankar om min skivsamling, utan för att jag ju faktiskt har flyttat. Merparten av skivorna ligger hemma hos föräldrarna i en pafflåda i skrubben, väl undangömda, med all rätt (där hittas alla möjliga godbitar, allt från Spice Girls och S Club 7 till Alice DeeJay). Så jag måste ju ha trott att jag skulle lyssna på Melanie C. Varför?

Mina böcker klassificeras dock på helt andra grunder. Jag veet att man inte ska judge a book by its cover. Men, kära vänner, det gör jag. Helst skulle jag vilja ordna mina böcker enligt storlek, så att de bildar en rak ryggrad i hyllan. Samtidigt säger en liten röst i mitt huvud att böcker av samma författare ska stå bredvid varandra. I en drömvärld skulle alla böcker vara samma storlek - kanske är det därför jag tycker om pocketböcker?

Och vad ville jag då säga med dethär?
Att jag inte orkar gå och sova, troligen.

dagens i-landsproblem.

Dagens i-landsproblem har att göra med följande mening: Man har beräknat att ett normalt finskt nomen kan ha över 2200 olika former och ett verb t.o.m. upp till 12000. Det är värt att notera att dessa siffror inbegriper endast de former som bildas med böjningsändelser, possessivsuffix och fogepartiklar, däremot inte avledda ord som med hjälp av avledningsändelser bildats från samma ordstam. Ja, jag har tent i finsk grammatik & språkvård i morgon och jag vet inte alls hur jag ska läsa.

Ibland, som till exempel när man suttit och försökt göra finskstuvning av sin hjärna hela dagen och till följd av detta har både ögonvärk och huvudvärk, känns det som att man vill instämma i ett citat jag har klippt ut ur tidningen och satt upp på väggen i min vessa: - Finska är ett hopplöst språk, jävla skit, LSD-skadat. Det låter som något psykfall som har ramlat i en torktumlare, försöker Schyffert förklara om hur han upplever det finska språket.

Vår föreläsare sa visserligen att snällt nog kommer det inget hårklyveri i tenten. Men vad innebär då det, förutom att jag inte behöver veta att Maskun Hemminki hittade på ordet 'avioliitto', Abraham Poppius hittade på 'aamupäivä' och att den kyrilliska bokstaven Ë efter konsonant transkriberas som o? Tenten kommer säkert att innehålla en uppgift om avledning av ord till exempel. Men det kan väl inte ändå vara meningen att man ska sitta och traggla alla möjliga avledningsändelser tills man kan dem utantill, då det finns typ hundra för varje ordklass och bildningen tycks vara högeligen arbiträr - man måste bara veta hur det ska vara.

Usch.

undran.

En sak jag alltid har undrat över är varför det finns två sockerbitar i en såndär liten portionsförpackning som finns på caféer och sånt. Är det vanligare att folk lägger två sockerbitar i kaffet än en? Vore det inte mer praktiskt att ha dem en och en så kan alla ta så många de vill ha? På det här sättet måste ju en hel massa socker gå till spillo. Miljö också, för den delen; det vore väl bättre att inte portionsförpacka dem alls, men om det nu ändå ska göras så. Om jag någon gång blir sockerfabrikör ska jag förpacka sockerbitarna en och en!

teorier och hemligheter.

I morse fick jag ett meddelande där det stod ungefär "Godmorgon, mitt älskade barn! Varför kan man inte säga tystnade gator när man kan säga älskade barn?". Det ledde dels till skratt, och dels till ett utvecklande av en teori om att man inte kan bilda particip av intransitiva verb. Eller någå sånt*.

En annan teori som jag som hastigast utvecklade idag är den om att Tolkien inte bara använde sig av finsk grammatik när han skapade sitt alvspråk, utan även att han använde sig av finsk folklore vid skapandet av själva intrigen i Sagan om ringen. Varför? Nå, bonden Lalli högg ju av biskop Henrik fingret där han hade biskopsringen. Är det inte självklart?
(tänk vilka storverk till analyser man hittar på bara för att ens vän råkar vara på praktik)

Senare i kväll ska jag göra hemligheter. Själva innebörden av ordet hemlighet gör att jag inte kan avslöja mina planer ytterligare, men det ska bli roligt :)

* Jag antar att ingen är speciellt intresserad, så jag ids inte framlägga någon destomera utläggning om teorin, men den finns tillgänglig på begäran.

grattis, här får du lite hosta!

Idag när jag gick förbi apoteket fanns det en skylt där utanför där det stod:
"Får du hostattacker? Lider du av andnöd? Röker du?
Grattis!"

Eller nej, det stod egentligen Gratis astmakontroll eller vad det var. Men jag tyckte det stod så.

min hjärtas dröm / roskarock.

Mitt liv är fullkomligt. Min högsta dröm har blivit uppfylld. Nästan. Min allra hemligaste och skamligaste passion uppenbarade sig framför mina ögon. Man kan också helt modest säga att min stora idol valde att spendera sin födelsedag tillsammans med mig.

(Om du inte känner till min mindre hemliga, mindre skamliga passion för hyperboler är det kanske rätt tidpunkt att berätta om den nu. Således: jag gillar hyperboler. Så var det sagt - åter till narrationen.)

Eller så kan man säga såhär:
Det var en gång några typer på Vasa stad eller reningsverket eller Greenpeace (eller vem det nu var som ordnade evenemanget) som hade ett möte och förde en diskussion som löd ungefär enligt följande:
"Hej, sku de int vara en helt jätterolig idé att anordna ett jippo om att man int ska skräpa ner?"
"Jå, ungdomarna sku nog måst lära sig nånting om sånt där bullshit."
"Men int kommer det väl nån om det int finns nå dragplåster, vi måst ha nå musik eller nå sånt, det brukar ju dra folk, kolla nu på alla sånadär rockfestivaler!"
"Hej, då kan vi ju döpa det till Roskarock!"
"Hö hö."
"Hö hö."
"Få se... vilka artister kommer ni att tänka på om jag säger ordet 'roska'?"

Och så kom det sig att den tionde november, som händelsevis också råkade vara tvillingarnas födelsedag*, infann sig Ilkka & Heikki Jääskeläinen alldeles bredvid Arnold's och drog några låtar och några skämt, allt medan mörkret lade sig över staden och rosket sköljdes bort ur ungdomarnas besudlade själar. Typ.

Ärligt talat, samlade intryck: de sjöng bättre (och mer live!) än väntat; om någon helt seriöst och hjärteskärande gillar dem måste de ha blivit besvikna, de verkar ju inte ta sig själv på det minsta allvar; fortfarande hot, there's no denying it. Dessutom började jag fundera över fenomenet enäggstvillingar, men det är nog stoff för ett helt annat inlägg.

* Härmed ber jag att få undanbe mig roliga skämt av typen "Oh god, Emma, du är en sån nörd, du vet som när de fyller år!"; de sa det. Faktiskt.

hedman till chelsea?

Nyheten om att Magnus Hedman har tränat med Chelsea trodde jag var ett skämt först. Det är det tydligen inte, men jag är fortfarande lika oförstående. Chelsea har en helt obegränsad budget och har tagit som vana att shoppa upp varenda spelare som sägs vara bra (dock inte i lika hög grad som Real Madrid, bör kanske tilläggas. Chelsea har åtminstone lite ryggrad kvar.) - vad ska de med en pensionerad gubbe till målvakt till?

aha!

Om jag nånsin krockar eller annars gör bort mig i trafiken, har jag en färdig orsak att skylla på: mitt stjärntecken.

bokens (och rosens?) dag.

Dagen har spenderats i böckernas tecken. Om du skulle ställa mig frågan "Om du bodde i en butik, vilken sorts butik skulle du bo i?"* skulle jag svara bokhandel. Jag kan gå timtals och strosa i bokhandlar; i Sverige får man nästan dåndimpen bara för att det är så enormt att alla böcker är på svenska. Här hemma har man ändå ett rätt begränsat urval, oftast.

När jag blir stor ska jag först bli översättare och skriva nån bok och föräras diverse nobelpriser och kanske en oscarstatyett också av bara farten, men sen ska jag öppna ett antikvariat och åldras i frid tillsammans med dammiga skatter**. Kanske ska jag skaffa skägg också, men vad gäller det får jag nog avvakta och se vad vetenskapen ställer till med först.

Idag gick jag i alla fall runt i Suomalainen kirjakauppa och skapade imaginära julklappslistor både till mig själv och andra, och sen gick jag till Lafkan och kapade två helt ljuvliga böcker om verb och substantiv före en annan tant.
"Nu hade du tur", sa skäggiga gubben. "Jag hade just lagt fram de där idag."
"Fniss", sa jag, troligen.
Sen gick jag ännu ytterligare till biblioteket, lånade skolböcker och sen vidare till musikavdelningen och sökte flöjtnoter. Inte för att jag nu har nån flöjt här. Men man vet ju aldrig. Under kan ju ske.

* Varför du skulle fråga det är beyond me, men du vet, människor är så konstiga ibland.
** Det finns en tioböckers pinka med Lotta för två ege styck på Lafkan, för övrigt, J.

jag saknar sigmund freud. lite.

Jag vet inte vad det kom sig av, men mitt huvud hade skissat på ett inlägg som innehöll tankar om att gå ut på isen i snöreflekterat solglitter, men i novembervädrets brist på stadga är det inte lönt, för "det är ju ingen vits med att dö ung om man inte har gjort något lovande storverk som kan upphöjas till skyarna bara för att man råkar vara död". Jag vet inte heller vad det betyder när man börjar tänka i blogginlägg, synd att Freud inte längre är här och kan förklara för oss. Oavsett känner jag mig friare än jag har gjort på länge.

Jag är bara en stoppnål ifrån att ha stickat en mössa. Högst troligen en för liten sådan, men ändock. Man måste se saken från den positiva sidan. Annat positivt är jag jag idag hade min sista finska grammatik&språkvårdsföreläsning; man borde fira. Jag vet inte vad det är med finska-insten vid Vasa universitet, men de verkar fast beslutna vid att skrämma iväg det fåtal studerande som kommit på den fullständigt galna idén att studera finska. De höll ett speciellt anmälningstillfälle i höstas så de kunde börja på med föreläsningarna en vecka före alla andra, de håller på längre in i december, de ockuperar rum på översta våningen så man är halvdöd redan när man kommer till skolan* och undervisningstiderna kunde vara bättre. Om man någonsin är speciellt stimulerad och motiverad att bli föreläst om finsk grammatik och språkvård, inte är det då mellan fyra och sex på kvällen.

Nån som vet vad folk brukar säga i sina tal när de ska gå i pension, förresten? Tänkte hålla ett sånt tal på fredag, men har inte kommit längre än till "kiitos!".

* jaja, min kondition kunde vara bättre.

dagens konstighet.

Vill ni höra en sjuk grej? Illativ av Chelsea på finska stavas 'Chelseaan' men uttalas [chelsiin]. Det är, utan tvekan, det knasigaste jag har hört hittills idag. Apropå böjning, har ni tänkt på att 'jäkla -skit'-formen av 'mössa' kan tolkas som smågnagaravföring?

P.S. Ytterligare en sjuk grej är att jag fick en elräkning på 50+ euro idag, trots att min senaste elräkning var typ lika dyr, trots att jag inte hade varit i lägenheten och använt el på hela sommaren. Men det är sjukt på ett helt annat sätt. D.S.

idol 2006.

Inte för att jag nånsin har förstått mig på svenskar, men det här var väl ändå lite att ta i? Rösta ut Danny?! Eller, snarare: rösta på Cissi & Johan? Jag förstår inte. Deras bäst-före-datum har gått ut för länge sen, det hör väl vem som helst. Och även om jag är ökänd för att använda ägg som gick ut för en månad sedan, så behöver väl inte alla apa efter mig för den skull. När Cissi, Johan & Danny satt där och väntade på att få höra resultaten tänkte man ju att yes, nåndera åker ut ikväll, men tji fick jag.

Jaja, Felicia & Markus till final i alla fall, annat kan väl inte komma på fråga?

alla vägar leder till... mig.

Den numera* vanligaste saken folk söker på för att komma till min blogg är diverse fraseringar ur sången om trollkarlen i Indialand. En bubblare som dock har kommit starkt på sistone är 'skurlov'. Varför? Har det hänt nåt speciellt skurlovigt nu?

För övrigt tror jag att jag håller på att bli sjuk. Men jag tänkte som såhär att det sägs ju att den friska har oändligt antal önskningar, den sjuka bara en: att bli frisk. Så om jag går och blir sjuk så slutar jag kanske att önska mig saker jag inte får, eller saker jag kunde ha fått men var för dum/feg att begära. Intet ont som inte har något gott med sig, right?

Annars är det snö, svart hår** och städbehov som härskar i staden.

* Förr var det Arja Saijonmaas utvik, men det verkar som att folk har lugnat ner sig med pensionärsporren nu.
** Inte så mycket svart kanske som mörkbrunt, men vad gör man inte för allitteration?

svenska stormen.

Jag tycker att hela denhär svenska stormen är som en komediserie. Det är säkert inte så roligt att vara utan ström och så, men jag kan inte upphöra att förundras över svenska media. Först slår de upp det hela jättestort innan det ens har börjat: "Bevare er väl! STORM!" och berättar om alla fina åtgärder som har tagits för att förhindra värre följder. Beredskapen inför strömavbrott lär bland annat ha varit kraftigt förhöjd, hur kommer det sig då att det ändå är så mycket strömavbrott?

Det har ju varit mycket jämförelser med Gudrun också, januaristormen för ett och ett halvt år sedan. Jag minns inte själva stormen, direkt, men jag kommer ihåg att min föreläsare var mycket upprörd; inte så mycket över vädret, utan att stormen hade fått ett namn. Sedan när har svenska stormar namngivits? Och så kommer ju den logiska följdfrågan: är Gudrun uppdöpt efter Gudrun Schyman?

nej nu!

En liten undran bara: vad sjutton har hänt med Harry Potters hår??

"kändisar som fixat till sig"

Plastikoperationer och botox i all ära; det är gammal skåpmat, den moderna kändisen fixar till sig med tandställning och borttagning av födelsemärken. Åtminstone enligt TV4:s lista över Sveriges mest skönhetsingreppade kändisar, där Zlatan Ibrahimovic återfinns med motiveringen att han "har avlägsnat ett födelsemärke och justerat sina tänder".

(på den sajten kan man för övrigt hitta underhållning för en hel kväll, som till exempel Span på stan v.24 med formuleringar som "Evangeline Lilly har på sig glasögon. Kanske det mest spännande hon har gjort på år.", "Denise Richards har begärt utökat besöksförbud för sin make Charlie Sheen. Men för totala främlingar är det fritt fram." och "Och här har vi Tobey Maguire med sedvanlig sköldpaddemin.".)

höstbröllop.

Det är nog bara att konstatera och acceptera att jag ska gifta mig nästa augusti, alla tecken tyder på det. Först var det ju det att mina syskon nu två augustin* i rad har gått och gift sig, så jag står ju på tur enligt traditionen. Men droppen som fick bägaren att rinna över var nog ändå när jag gick i Anttila idag och fick syn på en skylt där det stod att Arabia tänker sluta tillverka mitt porslin efter 31.12.2007 - jag måste alltså samla på mig allt vad jag kan innan nästa nyår, och vilket bättre sätt finnes än att ställa till med förlovning och bröllop?
Så, ni ser, alla tecken tyder på augustibröllop för min del (utom möjligen det att jag inte har nån gubbe). Välkommen.

* augustin? augustir? augustiar? augustier?

ingenting särskilt.

Med facit i hand (läs: vädret är deprimerande snöigt och jag har ändå inte fått nästan något skolarbete gjort) borde jag ha åkt med pappa och syster Liten på minihöstlov till Åbo. Men för att nu se saken från den muntra sidan kan jag i alla fall konstatera att jag har inhandlat både skor och jacka, så nu är jag rustad för vintern. Visserligen är skorna rätt fula och jag hamnade att betala 20 euro mera för jackan bara för att jag inte har något plussakort, men ändå. Alltid något.

Också något: Snäckan åkte ut ur Idol igår! Jag tror att jag direkt kan citera mina egna ord där jag satt ensam i min soffa (jo, jag pratar alltid för mig själv, gör inte du?): YES!

comeback.

Jag förstår inte vad som har hänt med begreppet 'comeback'. Jag trodde att man måste ha varit borta för att komma tillbaka, men tydligen behövs det inte längre. Jag tittade på SVT:s Nöjesnytt och fick höra att nu har Darin gjort comeback efter att ha spenderat ett halvår i studion. (Comeback på en tågstation dessutom, där stressade människor säkert helst hade sluppit att trängas med skrikande fjortisar, men det är en helt annan historia.)

Apropå skrikande fjortisar, så har jag inte riktigt trott på allt prat om språkets dekadens och ungdomens förfall, men efter det där reportaget är det svårt att låta bli.
"Vad tycker ni om dethär?"
"De e skitbra! De e skitbra!"
"Varför är Darin så bra då?"
"Han ba äger asså!"
"Vad tycker ni om de nya låtarna då?"
"De e skitbra! De e skitbra!"

klassträff.

Jag fick ett meddelande om en återträff för alla årskursare från högstadiet för ett par dagar sedan. Jag tänker inte gå, förstås, liknande försök har tidigare enbart slutat i bitterhet. Det är för tidigt, alldeles för tidigt - jag kommer fortfarande ihåg varför jag hatade högstadiet.

Det har dock fått mig att fundera över orsaken till klassträffar. Det må väl bero på min allmänt negativa inställning till mänskligheten och de uttryck den tar sig i praktiken, men jag förstår faktiskt varken varför man ordnar något sådant, eller varför man går.

Utgående från filmens underbara låtsasvärld har jag fått uppfattningen om att man går på klassträff för att
a) visa att man fortfarande hör till coola gänget eller
b) visa att man minsann inte hör till töntarna längre, utan till coola gänget.
Där har jag i alla fall inget att hämta, jag är fortfarande en a/o-social nörd (om ändock, åtminstone till viss grad, självvalt numera).

Kanske går man för att träffa människor man förlorat kontakten med. Men om man verkligen tycker om personerna, har man inte hållit kontakten då? Missförstå mig rätt, av dem jag gick i högstadiet med finns det många människor som är underbara, intressanta och värda mycket mer än dessa skriverier ger uttryck för, och jag om någon borde akta mig noga för att uttala mig om att hålla kontakten, tillochmed kontakten till mina syskon är nödtorftig ibland.

Men... vad händer efter "-hej, hur är det med dej nuförtiden? bra."? Man kan ändå inte berätta vad man har gjort under alla dessa år (även om de, de facto, inte är så många), och hur det kommer sig att man nu är en helt annan människa än då man träffades senast.

Kanske går det ändå att umgås naturligt. Men risken finns att det bara blir ett påklistrat, krystat umgänge som inte gläder någon.

13.10.2006

1+3+1+0+2+0+0+6=13.
Om den här dagen var en drink, skulle den nog kallas "fredagen den trettonde with a twist". Vi diskuterade folktro och skrock idag på muntlig färdighet, och konstaterade att allting som lovar hemskheter är humbug och allt som lovar bra saker är sant.

(min mamma är född fredagen den trettonde, det är lite småcoolt.)

På tal om hemskheter, så hade jag ett föredrag på finska idag, 15-20 minuter långt (det blev kanske fem) om "millainen on hyvä esiintyjä" (=hurdan är en bra talare, i det här fallet iallafall.). Vi skulle välja tidpunkt och ämne förra veckan, och jag tänkte att jag kan ju lika gärna göra det nu vid första tillfället, för jag kommer ändå att angsta över det ända fram tills dagen D, så kortast möjliga angst är ju att föredra. Ämnet valde jag för att det verkade ju rätt enkelt, bara lista grejer som typ att man ska tala tydligt och sådär. Kort därefter insåg jag att det troligen då skulle förväntas av mig att jag skulle följa alla punkterna jag räknade upp och helt enkelt vara en kick-ass talare, men då var det ju redan försent. Kick-ass vet jag inte, men det är över nu i alla fall och det är ju både wonderbra och wunderbaum, så att säga.

Ännu ytterligare på tal om hemskheter fick jag lära mig etymologin bakom ordet "skål!" idag. Det kommer från vikingarnas tid, då man skålade och drack ur fiendens avhuggna huvuden och hojtade "skalle!". Najs.

look-alike-kedja.

Kristoffer "Kobra" Lundström.









Ernst "Nya rum" Kirchsteiger.








Per Martin "Bonde söker fru" Svensson.













Måns "Idol" Zelmerlöw.

till havs!

Jag har funnit mitt mål i livet, min längtans trängtan, min hjärtas dröm, if you will:
the Scholar Ship.

Tänk dig att åka runt på ett fartyg i fyra månader, studera tillexempel "worlds of art and culture" ombord och sen gå iland på fem kontinenter och sätta de teoretiska studierna i praktik vartefter. Det låter visserligen som något av en adelssysselsättning, du vet, spela shuffleboard på däck mellan varven... men ack, om jag hade 19 950 amerikanska dollar gömda i madrassen vet jag vad jag skulle spendera dem på!

roliga nyheter.

Är det helt normalt att sitta och gapskratta åt morgonnyheterna på tv?
Först var det svenske politikern som inte blev åtalad för olaglig nedladdning för att blixten slagit ner i hans dator så att undersökningen måste läggas ner.
Och sen var det amerikanske politikern som sexchattat med underåriga, vilket ju förstås inte är det minsta humoristiskt. Men hans pressmeddelande som lästes upp var helt surrealistiskt kul... Nu kommer jag inte ihåg hur det lät, förstås, men det slutade i alla fall helt omotiverat med "..Foley would also like to announce that he is homosexual".

bonde söker fru.

Nu har programserien Bonde söker fru börjat både i finsk och svensk tv, och det får ju en att fundera om det verkligen är speciellt svårt för bönder att hitta fruar åt sig? På nåt sätt känns det ju som att det bottnar i en väldigt urban livssyn, där det normala är att man ska se ner på allt som inte är sushi, caffe latte eller pilates (eller vad som nu råkar vara trendigt). Men å andra sidan är det kanske verkligheten; kanske håller jag på att bli lika paranoid mot fördomar som svenskar som protesterar mot lakritsglass. Och kanske kommer, som Z förespådde, nästa år följetongen: Börsmäklare söker fru.

dålig tajming.

Som om det inte skulle vara nog att ha skola från 10-18, kom jag en timme tidigare idag. Det var inte så mycket det att jag inte hade koll på när jag började; mer så att jag inte hade koll på vad klockan var. Jag visste inte i vilket rum vi skulle vara, eftersom läraren egentligen skulle vara borta, så jag hade streckat över i min kalender - lämpligt nog streckade jag speciellt över rumsnumret. Så jag kom hit och flängde runt som en berg-och-dalbana, upp till fjärde våningen, ner till andra våningen, upp till fjärde våningen igen... tills jag började titta på klockan och inse att jag var inte sen, utan en timme för tidig. Yeey. Men man fick ju lite arbete gjort i alla fall. Dessutom såg jag Seth-Cohen-lookaliken, så det var ju inte helt bortkastad tid :D

kvällens mest otippade.

Kvällens mest otippade var nog ändå Idol-Johans idol: Westlife-Bryan. Ni vet, han som visar fingret åt sina barn för att få se på fotboll?* Han är ju en såå bra låtförfattare, liksom. Tyvärr sjöng han dock inte mitt favoritparti av låten, så det var lite av ett antiklimax.

* Jag var bergsäker på att jag hade bloggat om dendär låten tidigare, men tydligen var det på någon annan sida. Jag vet inte hur många gånger jag har undrat över bridgepartiet i låten Real to me; han sjunger nånting om att det är så trevligt att dricka äkta engelskt te och se barnen springa runt i trädgården och sen kommer han till låtens klimax, där han för kung och fosterland drämmer i med "then I raise up my finger and watch football on tv!". Frågan är ju vilket finger det rör sig om.

omröstning.

Nu har jag hållit på att angsta över frågan lagom länge, så nu väljer jag "fråga publiken":
- Ska jag, eller ska jag inte, färga håret svart?

lönedag.

Det är inte klokt vad det är bra att vara förvärvsarbetande ungdom. Med en månadslön på 59,63 euro kan man ju åstadkomma smärre underverk!

Trevlig helg, förresten. Professor Sickly har tydligen tänkt vara borta i fyra veckor, så det blir ingen föreläsning imorgon (eller idag, för den delen). Apropå professor, eftersom man inte får kalla honom det, eftersom han inte är det; i min systers nya klass kallar eleverna alla manliga lärare "professorn! professorn!" och alla kvinnliga "fröken! fröken!". Now that's something.

snabb uppdatering av inget alls.

Dagarna bara går och går och aldrig kommer de till dörren. Saker jag borde göra inkluderar till exempel att skaffa ett hem åt Rufus kompis, ta ett allvarligt snack med dem som denajjar min access till nätet (tyvärr vet jag inte vem det är), gå med en praolapp till en affär i centrum samt kommentera en tyskas finska. Det får en nästan att inse varför dörren är så motbjudande.

Och nu har hösten kommit på riktigt! Det är ruggigt, regnigt, kallt och alldeles... alldeles underbart! Detta kräver glass.

jamie oliver v. föräldrar.

Programserien där Jamie Oliver besöker engelska skolor för att försöka förbättra maten där är något av det mest äckliga och skrämmande jag nånsin har sett. Jag vill inte påstå att jag alltid äter sådär superhälsosamt, men dedär människorna åt ju inget annat än skräp. Choklad och chips till lunch, liksom - varje dag. Barnen kände inte igen en potatis när de såg den.

Han fick i alla fall en del barn att äta nyttigare, och enligt Aftonbladet har 20 miljoner pund satsats på att införa näringsrikare mat i skolorna efter det. Nu "slår mammorna tillbaka mot Jamie", however, och för pizza & hamburgare till skolan lagom till lunchen.
"- Vi gör detta eftersom våra barn serveras avskyvärt skräp på skolan, säger en av mammorna."
"Han tvingar våra barn att bli kräsnare med maten", säger en annan. Många av barnen vägrade äta annat än skräpmat i början av programserien - är det inte kräset? OMG.

musikfunderingar på en buss.

En kväll på bussen hem, det skymmer ute och gatlamporna tänds. Det brandgula skenet lyser mot bakgrunden av en himmel som är nästan lila och komplementfärgad. I hörlurarna snurrar en nybränd skiva innehållande de mest konstiga låtar, allt från Jonas Gardell via Aqualung till Kelly Clarkson. Och tankarna föds, sätter sig ner på de tomma platserna i bussen, sitter där och gungar i takt till musiken.

Varför skämmas över sin musiksmak, till exempel? Att se ner på elitism överlag, men sedan fnysa när någon uttrycker ett positivt omdöme om en eller annan artist, bara för att denna inte tilltalar en själv, är ju bara hypokritiskt. Att fnysa, för att sedan sitta och få gåshud av densamma låten är ju fullständigt sinnesrubbat. Så: ja, jag tycker att Kelly Clarksons Breakaway är fin. För att inte tala om Aldrig ska jag sluta älska dig, men den är nästan så excentriskt parodischlager att jag är stolt; fulsnygg i överförd bemärkelse.

Sedan finns det band man är förhandsinställd på att gilla, bara för att de har en (vag) koppling till något man redan uppskattar från förut. Jag menar, Rooney bara måste ju vara bra, för Robert Schwartzman är så ljuvlig i The Princess Diaries, eller hur? Detsamma gäller ju filmer man tycker om, bara för att en viss skådespelare är med (Natalie Portman, Jason Isaacs, Charlize Theron, Ludivine Sagnier, nåndera Gyllenhaal) eller liknande.

Vidare: skivans tema måste vara död (vid sjutton års ålder?!); I'm 17 and tired of life, under my pillow is a knife; she'll always be seventeen... at such a young age she took her own life; if you should die before I leave, what on earth becomes of me; I watched you die, I heard you cry kanske ännu flera (du får en guldstjärna i kanten om du vet vilka sånger det handlar om). Det var inte meningen, however.

Mörkret blir tjockare utanför fönstret, och gatlyktorna lyser vitare, för att fortfarande komplettera, opponera. Alla vill synas, till och med eller speciellt gatlamporna. Man ska vara unik, stå ut, vara speciell - men inom vissa ramar förstås. Det är så modernt med indie att det är mer unikt att vara mainstream. Det är unikt att åka buss också, åtminstone just nu när regnet milt möter rutorna för att öka på trivselkänslan och helljusen känns nödvändiga igen efter en lång sommar. Som ensam passagerare ger jag ett leende i natten och stiger av i riktning mot väntande billyktor.

höstvesi/höstves.

Kan någon berätta ursprunget till namnet på orten Höstvesi/Höstves? Jag förstår inte, det låter jättekonstigt. Syksyvesi eller höstvatten skulle ju vara någorlunda förståeligt (albeit lite underligt namn), nu är det ju bara som en konstig kompromiss av ingenting. Hjälp!

verkligheten tränger sig på.

Great. Reeeally great. Igår var jag till skolan en sväng för att anmäla mig till några kurser, och det kändes helt underbart att gå omkring och titta på alla förstaåringar (fuksit) och veta att jag må vara förvirrad och allmänt inte veta så mycket, men jag är i alla fall inte en av fuksit mera. Så jag gick omkring och log åt min omvärld och solen sken och jag fick spendera tid med min käraste och jag fick sjunga och allt var nu helt enkelt ganska underbart.

Idag börjar dock verkligheten smyga sig på igen. Jag skulle gå och hämta årets klistermärke till mitt studiekort samt den nya kalendern, och jag tänkte att det kanske är en del folk där, så jag gick typ en halvtimme tidigare. Så kommer man till skolan och ser bara bordet där de säljer biljetter till tutustu fukseihin-bileet på onsdag... och en skylt där det står att tyvärr delar de nog inte ut några klistermärken idag, för Oodi är ur funktion. God. Då gick jag till biblioteket, för jag tänkte att jag kan ju i alla fall hämta kalendern... men se det gick ju inte utan årets klistermärke.

På något sätt börjar jag minnas att det fanns vissa aspekter av den här skolan som jag helt enkelt inte tyckte om så värst.

förmånligt erbjudande.

Det är intressant med affärer och deras superförmånliga erbjudanden. Man förstår ju i och för sig att man hellre skriver "du får 30% rabatt!" än att rent ut berätta att i och med att varan inte är så himla dyr från början rör sig rabatten om några cent. Affärer som basunerar ut jättebilliga erbjudanden som i slutändan innebär att varan blir dyrare än om man skulle köpa den till det normala priset finns ju också, och dem skulle man ju bara vilja stämma. Men det bästa erbjudandet jag har fått hittills var nog ändå följande:
I en lokal supermarket har de kört i gång en samlarkampanj, där man för varje köp över 10 euro får en stämpel, och efter fyra stämplar kan man få köpa ett bestickpar för ett subventionerat pris. Besticken är designvaror, helt fina och rabatten är det heller inget fel på, det rör sig om ungefär halva priset. Det bästa med erbjudandet är dock att det står att man kan dra nytta av stämplarna även om man inte vill köpa bestick: när man samlat hela kupongen full med stämplar - det vill säga handlat varor i butiken för minst 240 euro - kan man lösa in kupongen till reda pengar, till det sammanlagda värdet av (trumvirvel) 10 cent.

För att nyttja mig av ett äkta österbottniskt uttryck är det helt enkelt värr än assit.

planeten plutos väl och ve.

Jag har velat skriva om det här ämnet tidigare, men jag har rent ut sagt varit så chockad och mållös att jag helt enkelt inte kunnat få en fullständig mening ur fingrarna. När jag först läste nyheten i tidningen satte jag inte bara morgonkaffet i halsen, jag slet mitt hår och rev sönder mina kläder också, för det är ju fullständigt fruktansvärt: Pluto klassas inte längre som en planet.

Å andra sidan kan man ju tycka att det är lite småkul att 2500 vuxna människor sitter och debatterar, i en diskussion som för övrigt har kallats en av astronomernas hetaste någonsin, huruvida stackars lilla Pluto ska få klassas som en planet längre eller bli degraderad till dvärgplanet. Men det är ju bara hur man tar det.

sammanfattning inför skolstarten.

Imorgon* börjar verkligheten igen, så det känns som en lämplig tidpunkt att sammanfatta tillvaron.

Sommaren 2006 kommer jag att komma ihåg som sommaren då jag:
- lunchade i skolparken i skuggan under en lind. - gifte bort min syster (eller fick en bror till). - utökade min koreanska bekantskapskrets med ungefär 1100 %. - loopade Ilkka Jääskeläinen tills jag nästan inte skämdes mera (då kändes det som att det var dags att stänga av). - processade fram en fascination och ömhet för det finska språket med hjälp av Harry Potter, redan nämnda skiva och tid. - hade sommarlov, för en gångs skull, med allt vad det innebär av villavistelser, norgeresor och bokläsning.

Det kommande året ska jag:
- korrespondera mera, i synnerhet till min syster, men även annars. - börja studera finska. - förhoppningsvis skriva kandidatavhandlingen. - kolla in möjligheterna att åka på utbyte till Atlanta, GA (eller någon helt annanstans). - leva mera, tänka mindre. - ha kräftskiva. - börja på med någon form av organiserad idrott, typ balett, tennis eller judo. - gärna hitta ett band att sjunga i. - vara socialare.

* detta skrivs in fact den tredje september, söndag.

PS. Svågerns bror (finns det nån skum benämning på det släktförhållandet också, förresten? Det verkar ju finnas en hel massa konstiga ord för kusins systers bryllings bekant och så. Kommentera gärna om du vet!) har fixat en blogg med bröllopsbilder, kolla gärna in den här.

bröllop i havsnära miljö.

Du vet den där känslan man kan ha i bland när det känns som att någon i misstag har anmält en till ett 10 000-meterslopp och man bara pinnar på och försöker överleva ett fotnedslag i gången medan alla andra springer förbi som om de aldrig gjort annat? Eller när man kommer hem från jobbet, medveten om att man borde göra alla möjliga saker och helst faktiskt skulle ta itu med dem också, bara det fanns en möjlighet till det? Rummet omkring dig blir bara mindre och mindre av den yttre pressen och din kompis lovade att hon skulle slänga ner en repstege så att du kunde klättra upp, men antingen har hon glömt bort det eller så tar det bara så väldigt länge att hugga träkäpparna som ska fungera som stegpinnar.

Allt det är över.

Bröllopet blev ljuvligt välsignat. Varmt i ordets alla tänkbara betydelser, och glädjen bubblade fram i mungiporna och skosulorna så jag kunde knappt sitta stilla under festmåltiden utan sprang på och öppnade presenter och flöjtlådor i stället för att äta upp maten jag hade tagit (istället bevisades att jag ännu är ett barn, när pappa fick äta upp mina matrester). Klarinett-flöjt-duon blev ett totalt fiasko vad tonträffning beträffar, men jag bara skrattade. Och sen efteråt. Bestmannen och jag skjutsade brudparet istället för att städa undan (enligt tradition, bör tilläggas) och kom hem till ett mörkt hus när lugn och tystnad rådde för första gången på två veckor. Och sen bar det av till villan där lugnet fortsatte råda, trots middagssällskap på tidvis över trettio personer, och vi fick visa det Finland vi älskar - inklusive havet, stångtennisen och den turkiska pepparn, vilka fick ett varierande mottagande, den senast nämnda minst överväldigande vad beröm och jubelrop anbelangar.

Nu är det bara en veckas juvelsäljande kvar, sen blir det semester i ett par veckor innan vardagen tar vid igen, med nya utmaningar innefattande (men inte uteslutande) finskastudier och undersökande av utbytesmöjligheter för följande år. Jag återkommer nog i september.